Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 3

ses för en ära för oss, att hafva en konung som älskar det täcka könet. Vi, som i sån gen och sagan aldrig skilja kärleken till qvinnoraa från krigarens storhet och medborgarens dygder; vi, som alltid vilja se vid sidan af våra store män en qviona såsom den der isgifver konom ädla tankar eller följer honom, — skulle vi formligen skandalisera oss öfver att kocungen älskar qvinnorra? Och de, som göra honom denna förebråelse, äro de oemottagliga för den ömma känsla, som förljufvar sjelfva jordelifset? måna: e presidenterna i framtidens repubiker skola vara munkar, som aflagt kyskhetslöfte? Månne Mazzinisterna tro att dera: patriark aldrig känt den heliga elden, som tändes af de ligariska qvinnorna — dessa, för hvilka den ryktbars konspiratöres i in ungdom brann? Månne Garibaldisterna tillfoga sin general den afskyvärda krävkningen, att påstå norom vara kall för de känslor han kunnat uppväcka hos det täcka könet genom sitt Nazar6-ansigte? Ka.ske våra qvinsor icke förtjena och icke önska att blifva älskade? x x x Nej, bekä nom att qvinrornas värsta fiender äro de, hvilka a:drig funnis en qvinna, som velat mottaga dera? hyllning. Låt dem stiza fram, dess anktagare, så skola vi berätta för dem fabeln om räfven och rönnbären! s Kosnngen älskar qvinzorna. Ve, om-hau icke äl kade dem, ty då skulle han vara en tyrann. His:orien lä:er oss att de största despoter och de blodtörstigaste monarker vait de, hvikas hjerta aldrig klappat vid åsyLen af en qvinnas ljufva anlete. Konnugen älskar qvinnorna. Som sagdt, vi v.ta det ickr; men om så är, så glädja vi 033 deråt, ty äiven vi, ringa som vi äro, ha älskat och älska qvin-orna och vi önska alldeles att nationens utvalde skall sakna den böjelse, som hos Italienarre råder öfver all annan. sKorunsen älskar qvinzorna; Lycklig Victor uel, som gjort sig förtient af denna avklagel.e liksom Henrik IV. Man sade äfven om Böarnaren, att han älskade qvinnorna, för att göra honom förhatlig ivför sina undersåter. Men Frankrike har gjort Henrik IV rättvi:a; Frankrike har aldrig förgätit att det har Henrik IV att tacka för mera än Ludvig deu GHeligo — för mera, än Ludvig XIV och Napoleon 1, hvilka likväl icke heller voro känzlolösa för skönseten. x x x Historien lä-er oss jemväl att på den tiden, då b-folkningen i Paris, alltför mån om sedlig re: het, förebrådde Henrik IV hans passion för könet, svarade dea tidens statsmän med Piatoz3 ord, att en armå ef urga, förälskads män skulle vara eu oöfservinzaerlig armå, emedan kärleken gör hjertat modigt och männen tappra. Och om Frankrike kastade sigiarmarse på Henrik IV, oaktadt den kungliga svagheten för dot täcka könet, skulle Italien våga vä da till förebråelse mot grundläggaren af dess e het, att han hyser samma böjelse? Sägoma det öppet: det ges förebråelser, som förefalla mycket betänkliga, derföre attingen har värmare uvdersökt dem. Hvem är den bland 24 mill. nutidens-Italienare, som icke gkulle skratta åt en dylik anklagelse mot honom? Och hvilken fins väl bland os3, som skulle vilja att man för: ekade honom ena böjelse, som hvar och en af oss önskar ega? Det kan man kalla ett godt försvar!