Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 2

tenreflexen riktig och intressant. Tuften kulen och muler, äkta svensk. Granarne äro, med undarvtag ef en mindre sådan åt höger, väl målade och genomförda samt ega natursann färg. Till venster finnes en halfiöfvad björk, som är något oriktigt tecknad och på ett mindre behagligt sätt stör intrycket af det hela. Framställningen af den stora stenen på främsta planen lemnar äfvenledes åtskilligt att önska både i teckning och färg. Landskapet skulle vanvit på att vara den förutan. Den ser något ditlagd ut. Dessa detsljbrister lemnade å sido, visar det hela emellertid att koustnären, som lärer gått sin egen väg, gjort goda naturstudier, riktigt uppfattat sitt ämne och med surdt resonnemang återgifvit detsamma. xx x Canale Grande i Venedig, af hr I. C. Berger, är en ganska trogen vy af en del utaf den välkänds, högst pittoreska kanalen. Teckningen är korrekt. Men taflan saknar typen af den italienska naturen. Måleriet är något hårdt och torrt i behandlirgen, erinrande om porslinsmåleriet. Kanalvattnet är klart, men rågot maniereradt. Luften på vissa ställen perlemorlik. De på afstånd sedda kupolerna med en betäckning af bly, hvars yta i verkligheten icke är målad, men i följd af luftens inverkan öfvertäckt af gråhvit oxid, hafva på taflan blifvit grönmålade. Farkoster och staffage vackra och särdeles väl anordnade. Motivet är för öfrigt så högeligen pittoreskt och dess återgifvande i så : ånga afseenden förtjenstfulit, att vi irnerligen beklaga vidlådande vä:entliga brister, som störa rjutringen af detta konstverk. ot Hr B. Wemnerberg har målat tvenne 4 Vinterstycken. 1) Det era framställer en vinterväg på isen, flitigt besökt af färdande slädar. Genom alt dessa mötas uppkommer en gruppering at bästar, slädar och menniskor, som är väl auordnad. Uii inställningen på duken af så väl hästar som menriskor ligger ett godt resonnemang. Likaledes tåla de särskilda figarerna vid en allvarlig granskning, som de med heder bestå. Deremot tillåta vi oss anmärka, så väl på denna som på öfriga taflor af denne artist, dem vi haft tillfäll: se, att han älskar en färgmonotori, som visserligen någon gång förekommer i naturen, men som, om den alltid förekommer, skulle göra naturen för 0:s bra dyster och tråkig. Vi ha nog tråkigt ändå! Detta sätt att uppfatta naturens-kolorit kan ej väcka deltagande hos allmänheten. Det är något grått i grått. För öfrigt saknas klarhet i färgen. Vi erinra, bland annet, om en Hemfärd från en Westgötbamarknad, af br W., — ett förlidet år utstäldt måleri, som visar en korrekt och naiv komposition uti en högst enformig färgton och oklar färgbehandling. 2) På ett annat Vinterstycke se vi tvenne enspända slädar färdas på isen, en skridskoåkande gosse och en fiskare. I fjerran synes landet under låg horizont. Taflan är målad raskt och utan anspråk. Der är god rörelse i trafvarne. Det hela är väl anordnadt och gör ett bebagligt intryck. Men vi hade önskat, att himlen stått bättre i harmori med taflans is och snö, äfvensom att åtskilliga delar af taflan varit mera både utförda och genomförda. I detta afseende tillåta vi oss anmärka, att fiskaren, ehuru ställd på första plazet, är för Jiten och dessutom föga mer än skizzerad, att de åkandes ansigten otydligt urskiljas, så att t. ex. gubbansigtet knappt kommer fram från pelskragenr. Inne på området af anmärkningarne — de olycksaliga anmärkningarne! — finra vi hästarna något orätt tecknade och den skridskoåkande gossen icke nog framlutad, hvarigerom den rätta rörelsen går förlorad. Er: dast genom tyngdpunktens förläggande något litet framåt kan gossen uppehålla balansen emot det upplyftade benet; och gerom tyngdpurktens förläggande ännu något mera framåt kan han färdas fram med hastig fart. kx LJ Af hr O. Törmå ha vi tvenne landskap: Det ena Ett vinterlandskap erinrar nåI got litet om rorrmannen Munthes vackra vinI terlandskap, som fanns på konstakademiens utställving 1868. Men vår svenska artist bar icke lyckats återgifva snöns naturliga kolorit. Man ser så till sägandes för mycket af palettfärgen både i snöns skuggor och dagrar. Detta är skada, emedan taflans stämning är I ganska vacker, luftperspektivet ratursannt och barrträden väl målade. Det andra Ett sommarlandskap, är väl tecknadt: Det är ock väl arordnadt, med undantag af en stor vresig björkstam på för