Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 2

blifvit mindre, om ni delat faran och äran af att vilja rädda hvarandra som två bröder. Om jag håller på att drunkna och låter en annan dra upp mig, har jag då någon ära att dela, derför att jag delar faran? -yttrade Bruno vänd mot väggen. — Det var visst längesedan pappa läste någon logik? Och längesedan pappa läste lagen för sin bortklemade son! — replikerade Birger med en lärares stränga allvar i tonen. Tack för hjelpen, herr Sigurdsson, jag är för svag och god mot junkern! Jag kan inte förlåta pappa, att pappa alltid återkommer till det der kapitlet och ideligen vill dividera Birgers bragd till half och qvartsportion. Pappa är ju inte minuthandlare, utan grosshandlare, vet jag. Han är qvick, så stygg han är, der han ligger, he, he, he, he! Och grosshandlar Wachtel insvepte i ett omhölje af sitt fnitter den hårda nöt, sonen gaf honom att bita på. Men Fanny, som länge varit tyst, tog nu met mild och nästan darrande stämma till ordet Bruno, som tycks vara litet trött och orolig i qväll, ber säkert pappa om ursäkt i morgon för sin häftighet, men pappa får inte längre tvifla på hans uppgifter; det skulle ju såra djupt herr Sigurdsson, som vi aldrig kunna tacka nog för hans säll