efter ett par timmars förlopp förde två täckvagnar samtliga frimurarne, utom Bruno, till deras skiljda hem. Så ändades denna skickelsedigra dag för ledamöterna af det hemliga sällskapet Stjernan. Hvilken kontrast mellan den fasansfulla scenen om qvällen och den solbeglänsta middagsstunden. — Men vännerna kände, att deras hjertan i denna qvällens stund vuxit närmare fast vid hvarandra, de kände, att himlen liksom velat taga dem på orden; de hade ju i middagshöjden skålat för trohet i lif och död. Säkert somnade ingen af de varmhjertade ynglingarne utan att sända mot höjden ett innerligt tack för sin räddning och en förbön för deras gemensamme vän Bruno. Men vid Birgers bädd låg en moder på knä och lyssnade med ångest på den oroligt sofvande. Läkaren hade förklarat henne, att inte minsta fara syntes för handen, men han hade också i det yttre rummet med glänsande ögon skildrat för modren sonens ädla bragd. Ack, hon knäböjde nu vid en hjeltes säng, och denna unga hjelte var hennes egen son. Nionde kapitlet. En gnista. Förmedelst för tillfället uppvärmda korridorer, trappor och förstugor, vagn med ca