Dagens Nyheter – 19 april 1869, sida 2

svarsfrågan vore berättigad att förvänta. Härom debatterades både längs och väl. Hr Hamiltons förslag understöddes af hrr Björnstjerna, Hazelius, C. Ekman, ÅA. OC. Raab, E. Sparre, v. Otter och Sprengtporten; hr Stjerzblads deremot af hrr Nordenfalk, v. Schwerin, G. Posse och MontgomeryCederhjelm. Hr C. G. Mörrer yrkade rent afslag, ohrr v. Platen och Rydin återremiss och hr Storckenfelt bifall till utskottet med tillkännagifvande, att han aldrig skulle godkänna något organisationsförslag, som medför högre kostnader än vårt nnvarande försvarsväsende. ooI ardra kammaren understöddes utskottets förslag endast af utskottstedamöterna brr John Ericson, Sven Nilsson och Hedlund. Mot detsamma uppträdde deremot många talare, hvilka visade dels olämpligheten af act nu ånyo framställa en sådan begäran till rege ringen, dels det osäkra uti att svenska folket skulle känna sig håzadt att ikläda sig de förpligiel:er, zom allmän värnepligt, kouseqvert genomförd, medför. Statsrådet Abelin visade med exempel från andra länder, att försva-. ret, grundad: på allmän värnepligt utan stam är betydligt dyrare, än det förslag regeringen ru framlagt. Han uppiäste ett bref från Schweitziska armåns öfverbefälhafvare, till. hvilken han sgändt det nya armåorganisationsförslaget — till granskring. Detta bref innehöll ett ovillkorligt gillande af förslaget — likväl under den förutsättning, att Sverige afstått från alla tarkar på eröfringskrig. Hr Abelin begsenads tillfallet att bemöta ågra snmärknivsgar, som blifvit gjorda mot koror, med den förklarirg, att de siffror, har arfört, voro homtade ur officiela källor och i-galunda gripna ur luften och att han icke heft den afiägnaste tanke på att föra riksdagen eller siva landsmän bakom ljuset i något afseerde rörande den vigtiga frågan, utan hade han i sin mån velat göra fäderneslardet starkt och betryggadt. Starka bifallerop vittnade om ait kammaren erkände detta. Hr Liljencrantzar märkte, att tiden ännrt j ver inna för ex så genomgripande förändriog och at: vi sauzolikt hinna dö allihop, ionau nationen mognat för denna stora r1eform. -Rotebönderna ha intet ictres:e af satt mot någon nämnvärd aflösnivg sfstå från indelvingsverket, och utan att detta slopas kan ingen verklig folkbeväpning komms till stånd. Or Ribbing klavdrade den skrala motivenirgen, mer man är så van att fiona sudå och slarf i detta utskottets betänkande, att irgentirg är att förundra sig öfver. Han tyckte sig finna att försvarsutskottet ville begagna regeringen endast som ett slags skrifvarcbiträde, hvar; stilprof kunde vara roligt rog att se. Regeringen bade dock en annan uppgift än att vara skrifvarebiträde åt den andra statsmakten, dertill vore den först och främst alldeles för dyr. Hr Posse trodde ej att landet ville åtaga sig de svåra bördor, som den tcllmänna värzepligten medför. Alla länder, der detta system blifvit genomfördt, dignade under den ocrhörda bördan. Desstö:inrao, eller innan telaren fick be-tänrd visshet åGerom, skulle han aldrig bifalla indelningsveriets upphäfvande (bravorop). Hr JIlierta upplyste att det irgalunda var 1867 års riksdag, zom framkallat det nu framlagda försl: get; orsaken dertill daterade sig fås ståndsriksdagarnes sista tid och börjau dertili var förordningen om den tvååriga beväringse xercisen. Orsaken, hvsrför tal. nu yrkade afsiag, var hufvudsakligen att viana uppskof, till des: den merirg-brytning, som nu eger rum i de flesta stater i Europa angåeude möjligheten eller omöjligheteu af de stående arna berras utbyte mot allmän värnepligt nunnit gå förbi. När denna fråga kommit på det klara, är tid att vi bestämra 03: Det höfves ej svenskarne att i detta fal! experimentera. I samma anda yttrade ig hrr statsrådet Berg, Otterström, v. Troil och Gripenstedt. Hr Hedlund redogjorde under diskustio-en för det sätt rå hvilket hon tärkt sig vårt försvar ordnadt, nemligen hufvudsakligen efter Schweitz txempel och det s.k. milissystemet, cca anmärkte att en stam kunra vi lätt få genom betelning eller värfnivg, mena kammaren fann sig föga ivtre:servad häraf och flera talare gjorde ganska skarpa anmärkningar mot hr Heålurds organisationsplar. Kammeren afslog slutligen gerom voteritg med 85 röster mot 62 utskotte:s framställning. Klockan var nu öfver 11 på natten och rikedagsmänren trodde att de skulle få lof efter 10 timrars diskassion (med ettpar tim