Dagens Nyheter – 19 april 1869, sida 2

blifvit till sina hufvudprinciper af riksdagen förka:-tade, gällde den envisa striden i lördags endastdelsafgörandetafnågra detaljfrågor, oberoende af förslaget i dess helhet, dels i hvad form afsaget å vissa punkter, der sådant var en gifven följd af förut fattede beslat, skulle meddelas, antingen det skulle bli ett bestämdt afslag eller en förklarirg att ett bifall för närvarande icke kunde lemnas, och dels slutligen att afgifva en opinionsyttring. Utskottet hade i vissa punkter begagnat den mildare tormen och dermed lemnat ett svagt hopp, att hvad man nu af:log skulle möjligen i en framtid kunna antagas och första kammaren inskränkte sig i några af dessa punkter att bifalla utskottets förslag. Andra kammaren, af hvars ledamöter i utskottet några reserverat sig mot betärkandets sväfvande språk och avfört en vidlyftig motivering för sira bestämda afslagsyrkanden, godkände deremot vissa reservanters förslag; och framhöll hr Liljencrantz under diskussioner, att åtminstone andra kammaren icke borde lemna regeringen i okunnighet om hvad tarkar landet hyser om det nu framlagda förslaget, på det att, om ett nytt förslag kommer att utarbetas, regeringen måtte urdvika de brister i detta, hvilka gjort det ruvsärando oäntagligt. Chefen för landtförsvarsdepartementet, hr Abelin, deltog hela dagen i ardra kammarens öfverläggning och yrkade naturligtvis: på att orden för närvarande skulie användas i afslaget, ett yrkande som understöddes af fiera med den envishet, att voteri.g måste anställas om flera purkter, hvarvid dock ex högst betydlig majorit:t var för restryante:nas bestämda språk. Efter en lång debatt i båda kamrerna beslöts, att de 44 soldatrotar i Säfvedats härad, hviika alltsedan Gustaf II Adolfs tid varit anslagna till stadsvakt i Göteborg, skola indragas till kronan utan någon ersättning till Gö teborg, på sätt k. m:t föreslagit. Första kammaren beslöt detta efterlifliga och hvassa repliker med 54 röster mot 41, dock med det tillägg att ersättning skulle lemnas, ora Göteborgs samhälle dertill kan visa sig vara lag: ligen berättigadt; i andra kamrsaren, der frågan äfven afgjordes gerom xoterivg, uttöll denna med 90 röster mot 49, hvilka ansågo att skälig ersättning borde lemnas. Mot andra kammarens beslut reserverade sig hrr Sven Hansson, Sven Nilsson, Hålund, OC. A. Larsson och Jöns Pehrssor, hvilks an:ågo stt kammaren öfverträdt sin befogenhet och inträngt på den enskilda rättens områda. Båda kamrarna godkände utskottets förslag, att k. m:t måtte bestämma att rusthållarne vid de afsutna rasthållsregementena och kårerna må erbjudas förängning af nu gällande vakanskontrakter till 1873 års slut; samt att, för den händelse rusthållarne skulle vägra att på sådant erbjudande ingå, k. m:t må låta rotera dem till infanteri och till statsverket indraga de till rustningens upprätthållande anslagna rustningsoch augmentsräntor. Första kammaren beslöt detta utan diskussion, den andra deremot kunde först efter en längre debatt och votering, med 80 röster mot 70, komma ti:l beslut. Det var i:ynnerhet representarterna för Östergötlards iandsbygd, som motsatte sig antagandet af dena punkt. Helt naturliet! Det är i Östergötland, fom de flesta sådara rusthållare finnas. Flertalet af dem ha i långliga tider sutit och förtjenat på sina rusthåll och — man är sig sjelf närmast, naturligtvis. Derom är dock mindre att säga, än om försöket att göra rusthållarne till en tredje statsmakt, såsom hr C. A. Larsson ville ha dst; han påstod att k. m:t och riksdagen ej ha rätt att beslata om des:a räntors indragning, men kammaren ville ej lyssna härtill sedan statsrådet Berg och hrr Ridderstad, Gripenstedt, Sven Nilsson m. fl. — den förstvämnde i synnerhet — visat orimligheten och vådorna af en sådan åsigt. Den paxkt i betänkandet, som slutligen föranledde långa öfverläggnirgar i båda kamrarna, var den 37, i hvi!ken utskoitet, på grund af väckta motioner, fö:eslår att riksdagen måtte hos k. m:t begära ett nytt förslag till erganisation af landtförsvaret, bygdt på grandsatsen af allmän värnepligt. Hr Henning Hamilton hade reserverat sig mot utskottet och föreslagit att motionerna sför närvarande icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Hr Stjernblad framställde under diskussionen ett annat yrkande, nemligen att man skulle begära ett nytt förslag om indelningsverkets aflösning och organisation af armån i åena riktning, riksdagen med anledning af dess beslut år 1867 i för