Dagens Nyheter – 19 april 1869, sida 2

stannade och sväljde sitt hurrarop vid den fasansfulla synen framför sig. Nästa ögonblick hade han stången med facklan ute hos Birger och Bruno; facklan belyste i sitt fall deras dödsbleka, blödande ansigten, och slocknade bakom dem. Med hjelp af Claes och framförallt af sin stålskodda fot, hade han snart Mauritz uppe; Walter hade i ångesten simmat åt motsatt sida. Birger hängde ett ögonblick med sin börda på den räddande stången, men den svigtade under tyngden och var nära att brista. Då hördes röster hastigt närma sig; några karlar sköto en lång stege på en kälke framför sig och närmade sig hastigt men försigtigt. — Hitåt! Hitåt! — ropade Walter, ty Birger orkade inte yttra ett ljud. Den af polisen vid stränderna placerade räddningsstegen stacks sent omsider sakta under den halft medvetslöse Birgers armar, Walter fattade i en pinne och jemkade, nuMera sjelf tryggad, Birgers och Brunos armar högre upp på stegen, och sakta drog Man de drunknande upp på den fasta isen, Man lyste på dem med lyktan. Di ju döa begge två! — yttrade en å karlröst. Hit med stegen, hit med stegen! — ropade vid dessa ord de å andra sidan vattengrafsevarande med outsäglig ån