Dagens Nyheter – 17 april 1869, sida 2

expositionen En pilgrim. Det är en äldre man, som stöder sig på en staf och bär på manteln det röda korstecknet. Figuren är ett knästycke i naturlig storlek. Den visar ett vackert, väl måladt hufvud med själfull blick och väl modelleradt skägg. Carnationen förträfflig. Alla delar korrekt tecknade. Konststycket röjer ovanligt vackra framsteg hos den på konstakademien ännu studerande artisten. bj LJ At hr G Brandelius finnas utställda tvenne mindre stycken: 1) En hästkännare är en ganska naiv liten bit. Vi se en liten pojke, iklädd en vid militärmössa, smeka en häst. Derbredvid stå en annan häst och en hund, som vädra på hvarardra De särskilda individerna, som utföra de skilda handlingarne, äro väl sammanställda uti en vacker grupp. Taflan gör i allmänhet ett behagligt intryck och skulle gjort så, äfven om den icke haft den hårdragna titeln, som, calquerad på den Fealcrantzska s. k. qvickheten om konstkännare, är grundad på dubbelmeningen i ordet: känra; — en dubbelmening som är ett bevis, bland många andra, på vårt språks fattigdom, men här blifvit i bild illustrerad: 2) Boskap på en äng? är en vacker liten skizz, på hvilken de små felaktigheterna i den stora kons anatomi sannolikt vid utförandet komma att rättas af den i många afseenden högst förtienstfulle artisten. x x Hr I. v. Holet, hvårs Råtthund förliden sommar tillvann sig allmänhetens synnerliga bifall, har nu exponerat en större tafla, föreställande 2 hundar. De äro målsde i naturlig storlek; teckningen god, liksom allt det, som hör till det tekniska eller handtverket. Uttrycket i blicken natursann. AÅrtisten har lyckligt återgifvit hundens egendomligheter, så att man vid åskådandet af taflan glömmer att det är cn tafla man ser. Sådant utvisar lofvärda frarsteg hos en konstnär, som, efter hvad vi erfarit, ännu för ungefär ett år sedan var elev i konstakademiens elementartecknirgsskola.