Dagens Nyheter – 14 april 1869, sida 2

0 linie, som i mörka stunder fördystrade det milda, vackra ansigtet. Åb, Herre Gud, inte ä det väl något Som ä för sent, mera än för mig att bli fästmanspetter, anmärkte Ripa, i det han smekte lilla Signes åt honom räckta händer. — Huta åt pojkarna och tag dem till nåder igen; så gör ju Vår Herre med oss uschlingar. Hur kattingen skulle vi mankera oss annars? Kom, kära, kära Birger! Mamma hviskade till mig så här: Bed Birger från mamma, att vara mild, mild som Gud Fader i himmelen är mot oss alla. Och lilla Signe drog den motsträfvige ut på gården, så att han blef synlig för de besökande, hvarefter hon åter skyndade in i sitt hem. Birger gick, utan att upplyfta sina ögon, ginaste vägen in i trädgårdstäppan, som arrenderades och sköttes af Ripa, enkom för att skaffa fru Aurora en liten asyl i fria luften. Juhnkan, som var noga om styfrarna, hyrde hellre ut åt Ripa den lilla jördlappen, än hon betalade för dess skötsel, och i alla fall tillätos hyresgästerna att under vissa stunder på söndagarna begagna platsen som rekreationsort. — Ripa, annars så medgörlig, höll noga vakt om grinden och sina blommor, och det var endast en slump att tillträdet nu för en stund stod öppet.