Dagens Nyheter – 14 april 1869, sida 2

köt polemik. Red. af Sörvdags-Nisse har sändt oss följande skrifvelse: Till red. af Dagens Nyheter. Ehuru jag känner (och, om så önskas, kan bevisa) Eder obenägenhet att införa ett genmäle, så snart det beriktigar något af edra misstag, har jag likväl vågat ännu ett försök 2). Ni har i dagens nummer af Eder tidning lemnat plats för en insänd artikel, riktad mot Nisses .straffepistel i hans. förra nummer och efterföljd af ett tillägg ifrån Eder sjelf. Hvad sjelfva artikeln angår, så lär Benrisulfven — hvilken Loke mycket ärligt och riktigt icke förvexlat med red. af S.-N.?) — nog svara i sin egen sak. Hvad åter Edert tillägg beträffar, torde Ni godhetsfullt medgifva åt undertecknad rätten att svara. Att börja med, må Ni således veta, att Eder beskyllning emot Nisse är falsk, emedan den hvilar på någö mycket fult : ett oärligt citat. Ni beskyller nämligen Nisse att ba klandrat Eder för det Ni skrifvit: Lord Mayor. Men först och främst skref Ni icke så i den ifrågavarande klandrade uppsatsen (var god se efter sjelf i D. N. för någon dag i medlet af aug. 1866); och för det andra klandrade Eder icke Nisse för — något som Ni aldrig gjort. Ni skref (om ej mitt minne sviker): lord Mayorn — med litet l, stort M, och svenska artikeln n i slutet — och deri ligger den af Nisse anmärkta okunnigheten hos Eder. (Se Nisse n:r 34 för d. 19 Aug. 1866, hvilket nummer här medföljer.) Ty det var och blir klart för hvar och en, att Ni med ett sådant skrifsätt (som för yttermera visso upprepades i samma artikel) trodde att personen i fråga var — en lord, som hette Mayorn! Och ir icke detta okunnighet, hvad är det då? 3) Genom ofvanstående förfaller totalt Eder anmärkning att Lordmayor (i ett ord) är orätt derföre, att ingen engelsman, ingen engelsk tidning eller bok skrifyver så! 8 barnsligt resoneradt! Engelsmännen skrifva sina titlar på sitt sätt, men behöfva ti svenskar derföre skrifva dem engelskt? Skrifyer Ni sjelf t. ex. New York? Nej åtminstone skref Ni nu i måndags två gånger i samma stycke (om grefve Taubes föredrag): Newyork, och det ehuru ni bestämdt ej finner namhet så i någon engelsk tidning eller bok, såvida författaren kan skrifva sitt språk rätt 4). ved särskildt det omtalade Lord Mayor beträffar, så måste vi svenskar göra det till eft ord (vare sig genom sämmanskrifning eiler genom ett bindestreck, det betyder lika), så framt vi vilja efter detsamma hänga vår svenska artikel n. Vi måste skrifva Lordmayorn eller Lord1) Redan i detta stycke ger Söndags-Nisse ett prof på sin oärlighet. Hans yttrande afser det förbållandet, att då en insändarinna Petronela Pimpelman hade anmärkt att hon genom en oriktig uppgift i Söndags-Nisse gått miste om en konsert i Berns salong, och då derom till Dagens Nyheter kom en förklaring, (icke ett genmäle som beriktigåde något misstag at Petronela Pimpelman, än mindre af Dagens Nyheters redaktion), så — och då denna förklariog var undertecknad af Anders Trögelin — gåfvo vi tillkänna att vi icke ville veta af något ansvaringssystem — det vill i förevarande fall säga, att Söndags-Nisses redaktion, som i alla fall bar en ansvaring vid natun Andersson, skulle dertill krypa bakom ryggen på en Anders Trögelin — men att förklaringen skulle blifva införd om den undertecknades af Söndags-Nissesjredaktion. Det är således osant att vi vägrat plats åt genmilet och att detta beriktigade någöt misstag. Beriktiganden från behöriga personer ha vi aldrig visat ringaste obenägenhet att införa. Vi tveka aldrig i sådana fall. Monsmgs-NISSe alt prisa, det Loke bandlat irligt och riktigt derutinnan att han skiljt mellan Fenrisulfven och red. af Söndags:Nisse, men i och med detsamma red. af S.-N. lemmar detta erkännande, fördömer han såsom oärligt och oriktigt sitt eget förfarande att i första stycket hiirofvan kalla för ett misstag af D. N:s redaktion hvad som skulle varit ett misstag af Petronela Pimpelmän, i fall något misstag alls hade förefunnits i den åsyftade uppsatsen. För öfrigt lemnar den strof, vid hvilken denna not är fogad, ett nytt bevis på Söndags-Nisses föraktliga benägenhet avt skylla ifrån sig sjelf och på andra, Den låter sina medarbetare begagna den ena eller andra signaturen för att smiida och ljuga, och så tvår den mystiska Red. sina hinder och siger: skyll ej på mig! tala icke till mig! jag har ingenting med saken att göra. — Och skulle tryckfrihetsåtal påkomma, så skickar tRed. ansvaringen, den okände Andersson, fram. Ett sådant förhållande är onekligen mycket egnadt att ingifva konstitutionsutskottet god lust ptt inskränka den missbrukade tryckfriheten — pågot som vi hoppas att utskottet dock ej skall försöka, ty liksom en svala icke gör sommar, så bör man anse att ett par utskött på pressen icke göra grunden för nuvarande presslag förcastlig. 3) Se svaret till denna uppsats. D. N. 9 Vid transatlantiska telegrafkabelns upplåande till allmänhetens begagnande förklarade abelbolaget att Newyork finge skrifvas i och mana fras 1