Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 2

lande, vackia ansigten allas beundran och det var endast husets dotter, den älskliga lilla Fanny, som kunde med dem dela äran af att kallas balens drottningar. Tvilka äro de der små svarta elfvorna, om jag så får uttrycka mig? — frågade en bedagad hofrättsvådinna sin granne. Det lär vara döttrar till någon fattig notarie Siggeson eller Sigurdsson, som dog för en tid sedsn. Jaså, den! — Sigurdsson! Röda republikanen! Hade han fått råda, skulle vi snart haft en ny skräckregering — säger min man, hofrättsrådet. — Barnen se rätt söta ut. Vacker frukt från så dåligt träd, om jag så får uttrycka mig. Och hofrättsrådinnan torkade sin fina röda nästibb med den rikt broderade kammarduksnäsduken, Den maskulina afdelningen af de unga balzgästerne lemnade snart den feminina åt sitt öde, sedan några danser voro gångne, ty egentligen voro gossarne bjudna på stor föltmanöver hos Bruno; och fickorna tröstade sig lätt för bristen på kavaljerer, bara de till hufvadbonader och manlighetstecken fingo låna sisa flyktande riddares mössor och hattar. Qvinnans medfödda och ofta älskvärda koketteri uppenbarade sig genast i danserskornas sitt att bära dessa hufvudbonader, alisfter som de inbillade sig att det klädde deras näpenheter. —