Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 2

enhamn för att söka ordna till det bästa för onom. Angående de penningebelopp E. erhållit före och efter ångsågens brand afgifver nu G. olika uppgifter mot förut och påstår att, E. vid sin afresa från Wirhulta endast erhållit 300 rdr; att Hamnström dagen efter E:s häktande, sagt till G.: Nog hade det varit angenämare att kunnat underrätta G., att E. nu gungade på Atlanten. Dom. Vill G. nu tillåta att Hamnström får öppet Omtala hvad emellan honom och G. blifvit yttradt mellan fyra ögon? . c (Efter någon tvekan.) Nej, det vill jag icke. Akl. Är det ej flera pengar G. gifvit E. under loppet af 1867? G. De sista pengarne, 87 rdr, fick E. i febr. i Stocknolm. E. Jag fick 50 rdr på hotellet af G. och 35 rdr, på jernvigsstationen då G. reste. Akl. Har BE. fått mera pengar af G? G. Det kan jag ej påminna mig. Åkl. Bestrider G. det? G. Jag hvarken bestrider eller medgifver det. Dom. Har G. fått några bref från E. 1867? G. Det kan jag ej minnas. Dom. Har E. fått pengar på skuldsedel? G. Jag tror ej att E. fick det. E. upplyser att han sökt få pengar på en revers, men blifvit nekad; att orsaken till hans begäran att få pengar af G. var den tjenst han gjort G. med branden och att han bedt om penningar derför, att han skulle gifta sig. G. siger, att det är sannolikt att han fått pengar för detta ändamål. Dom. Nå, skulle det således vara en brudgåfva? G. Ja, det är möjligt. Dome Jo jo, det händer att någon kan få mycket pengar sisåder ibland; men månne det är flere, som åtnjutit en sådan förmån? G. Det kan jag ej minnas; men det är möjligt. Dom. Nu har G. sjelf funnit hur klent minne han har: är det nu så, att E. fått de omnimnda penningposterna? a r. Jag vill ej bestrida det, men minnes et ej. Dom. Fick E. ej pengar, då flickan Lund reste till Stockholm? Det minns tag ej. E. Jag fick inne på kontoret 100 rdr. Dom. Var det då G. skref till Kjellin? FF. Nog var det dagen innan Sofi reste. Åkl. Hvad är det värdt G. nekar härtill. G. Jag kan ej erinra mig det. Åkl. G. bestrider väl ej att E. fick pengar dagen innan flickan Lund reste? G. Jag kan ej påminna mig det. Dom. Men BE. flck 500 rdr då han reste från Wirhulta, hvarför erhöll hau dessa? G. Det vet jag cj. Dom. Betvitlar G. att E. köpte guldur i Örebro? G. Jag har ej reda på E:s ekonomiska affärer sedan ban lemnade Wärbulta. Akl. Men det är just hvad G. bort ha reda A. G. Jag har sagt, att jag ej vet det. Dom. Hvarför kan G. ej så gerna medge att. han lemnat EB. 500 rdr som 300? r. Jag har ju förut gjort reda härför. Dom. Det har G. ej gjort; de stå ej upptagna i böckerna. Akl. G. endast fördröjer ransuakningen med sitt nekande. Gransknivg verkstilles nu åter med Grubbs öcker, hvarvid äfven Löfgren tillkallas för undersökningen; men ingen af de penningposter, som E. erhållit af G. återfinnes i räkenskaperna. Dom. Hir ses ju tydligt att ingen af dessa summor ingått i böckerna, utan att E. fått dem bredvid sin lön; hur vill nu G. förklara detta? G. svarar någonting, som icke kunde höras. Dom. Hvad är det värdt att stå här och inveckla saken. G. borde ha så mycken bildning, att han erkände sitt brott. Så gjorde Wijkander m. fl. G. blott förvärrar sin sak. G. Det är möjligt, att E. gjort branden för att nanna mim Ah As 1 so rv Uglrviv äv återbära brandstodsbeloppet. i Dom. Hur kan G. inse, att E. gjort det för att gagna G.; månne inte G. insåg det redan innan E. lemnade Wärhulta? G. Nej, då hade jag tagit reda på saken. Dom. G. säger, att han först nu under ransakningen insett detta; hvarför uppoffrade då G. 17,000 rår i Stockholm för att få bort E.? G. Det berodde på Hamnström. Dom. Låt oss komma till slut med saken och gör en uppriktig bekännelse. G. Det kan jag ej, det vore hårdt att påtaga sig ett brott, då man är oskyldig. Dom. Hvarför utbjöd G. sågen för 20,000 rdr, då han siger sig kunnat få 50,000 rdr för densamma? G. tiger. Dom. Det är bist att bekänna, ty det länder till mildring. Det är dumt att förebira att E. begått mordbranden för egen räkning, då G. sedan brottet blef upptäckt, ger honom 17,000 rår för att få det fördoldt. G. Det hinder ofta att man ger bort pengar. Dom. Nämn då någon annan, som G.lemnat dylika frikostiga gåfvor. G. uppräkrar några, deribland en fru Jakobsson i Stockholm och insinuerar att Levins be