Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 2

teende varit orsak till att G. gifvit E. pengar. Dom. Man skall vara bra blottad på skäl, då man kan framkomma med dylika förebäranden. BL. berättar, att han, samma afton den 2, då kronofogden kom till Stockholm, hade skrifvit till G. och bedt honom resa upp, emedan Levin kommit för att hiikta E. T nekar till att hafva mottagit ett dylikt bref. Dom. Hvarför bokfördes ej de pengar, som E. erhöll vid sin resa från Wiärhulta? Det var af glömska. Dom. Låt oss komma till något mål och stå ej längre och tredskas. G. Jag underkastar mig domstolens pröfning. Härefter afbördes som vittnen kapten Kumlin i Arboga och Anders Andersson, af hvilka den förre berättade, att han strax efter jul 1866 varit vid Wärhulta för att uppgöra om köp af Arninge, hvilket dock ej blifvit något af, emedan G. varit för dyr; att G. kort efter detta tillfälle utbjudit ångsågen till K. först för 30,000 rdr, sedan för 25,000 och slutligen för 20,000 rdr, och ansåg vittnet af Grubbs enträgenhet, att sågen kunnat erhållas för ännu billigare pris; säger vidare att han fann det mycket misstänkt att en så stor mängd ribb, som ej går i handel, var uppstaplad invid sågen och att han i anledning deraf iäfven sedan yttrat till Velander: Det här ser ut som om meningen vore att det skulle brinna. Anders Andersson fullständigar sin förra vittnesberättelse och säger, att då han vid ankomsten till branden kl. 3 på morgonen hörde att det larmades efter ämbar, sprang han till gården och hemtade 3 å 4 sådana ur den förut tilllåsta källaren, hvartill han fick nyckel i köket. Då A. sedan skyndade tillbaka till brandstället mötte han G, som sade till honom: Ställ ner ämbarena; de behöfvas ej här! då vittnet i vredesmod gått hem. Hirmed slutades förmiddagsransakningen kl. 34 till 2. (Forts.)