Dagens Nyheter – 5 april 1869, sida 2

att neka den gudsengeln något. Var det vån det. i a Och han undervisade Birger öm bästa sättet för yxans bruk, varnade för faran att hugga sig i foten, och åsåg gossens experiment med samma ögon, som hönan ser kycklingarne närma sig vattnet. Det der gick inte så dåligt, Ripa, får jag klyfva några vedträn till. Det ser så roligt ut när bitarna flyger och far omkring en, man känner 8ig just stark som en jätte. SÅhja, det kryar opp kroppen och linjerar både armar och ben, men ryggen blir stelbent afet i längden. Och efter denna djupsinniga och för språkförskaren gåtolika reflexion tog Ripa af sig sin ena tjocka sko, helt och hållet åf trä, och tillverkad åf hans egna konsterfarna händer, och. satte den utanpå Birgers lilla stöfvelbeklädda fot. Så der ja, lilla herr Birger, nu ska inte yxan bita igenom i första taget, om han skulle bronchera sej att slinta. Ripa får inte kalla mig herr Birger, jag är ingen herre, och blir det Eanske aldrig. Kanske blir jag vedsågare som Ripa. Åh, gubevara honom, lille magistern! Den ena ska bli latinikusk och den andra mekanikusk här i verlden. Men mamma har inte fåd att hålla mig i skolan, jag är den enda, som ligger henne till last; systrarna kan hjelpa heme med