Några ord om utvandringsagenter. Utan att vilja puffa för det ena elier andra kompa:iet, den ena eller acdra agenton, och lårgt ifrån att vilja föranleda till att någon menniska utvandrar, hvilket åtminstone för den mindre kunniga allmogen är ett mycket betänkligt företag, skola vi fästa uppmärksamheten på den väsentligaste skilnaden som finnes mellan ntvandringsagenter. Ett slag är agenterna förgjordförsäljningsbolag. Ett annat elsg är egenter förfångfartygsbolag. Agenter af båda slagen kunna vara redbara och välmenande män, som icke vilja förleda någon menriska ett utvandra, utan att hon har någorlunda säker utsigt och tillräckliga medel för att berga och förkofra sig derute. Men af de tvenne olika arterna af bolag: jordförsäljningsbolag och ångfartygsbolag, har det förra slaget ett eget intresse att förskaffa till Amerika företrädesvis personer, som besitta både kapital och arbetskraft; det åtager sig icks gerna att till Amerika öfverföra andra personer än sådane, som kunna betala passagen ända till en gifven plats i det inre af landet ock derjemta göra en afbetelning på ett stycke jord, som tillhör bolaget; bolaget måste se till alt erhålla sådane köpare, om hvilka det med någorlunda sannolikhet kan antaga att de skola blifva i stånd att göra vidare afbetalviogar på den köpta jordiotten och att der slå sig ut, ty hvarje bebyggare, för hvilken det går väl på den nya jorden, är ett lockmedel för hemmavarande slägt och vänner att komma efter och köpa mera jord af samma bolag, äfvensom han är ett stöd för hvarje annan nykomling och medelbarlien eiler omedelbarligen bidrager till uppomsten af en koloni och en stad, der jordvärdet stiger i samma mån som betolkningen — allt till jordbolagets fromma med af.eende på den qvarvarande osålda jorden. Ett ängfartrgsbolag har deremot icke den minsta anledning att göra afseende på huru beskaffade dess passagerare äro. . Ett bolag, som håller åvgfortyg i gång mellan Amerika och Europas frågar lika litet efter sing passagerares omständigheter, som bolaget för farter mellan Stocktolm och Lybeck, Noirs köping och Gö:eborg, Stockholm och Maparanda, eller hvilka städer som helst, gör det. Att passageraren betalar sia bestämda afpift, är det önda bolaget bekymrar sig. om. Dessa stora transatlautiska ångfartygsbolags agenter i Sverige och andra stater hafva säledes alldeles intet annat uppdrag, än att anskaffa påisagerare, och för hvarje passagerato de anskaffa erhålla de af ångfartygsbolaget en viss provision, varligen 20 1dr för follvuxna. De förskaffa paxsagersre på samma sätt som en skeppsmäklare skaffar last åt fartyg, och passagerarno behöfva för dem icke stå i annat ljus än en bal kaffe etler bomull. Passagerarne må sjelfva se sig före om det är rätt och klokt att utvandra till Amerika eller icke. Dermed har agenten ingenting att beställa Han mottager 135 rdr och besörjer för den summan hvem som vill till Newyorks hamn samt landsätter honom der. Huru det går för passageraren — om denao har medel att fara från Newyork till det inre aflandet eller icke, det vidkommer agenten lika litet, som någon ångfartygskapten i Sverige frågar efter hvart hans passagerare taga vägen eller hvad de hafva i kassan när de lemna hans fartyg. Det kan förskomma att ångfartygsagenter äro så beskedliga menniskor, att de afråda folk, som avmäla sig hos dem, från att utvardra, och då äridetta mycket ädelt hardladt; men det vore för mycket begärdt att alla agenter skulle öfver hufvud tagetsförfara så, Stydekförlorarju 20 rår för hvarjejmenni