Dagens Nyheter – 5 april 1869, sida 2

SE VERESSE BER ER FEECIETTSRERSER STENS ESTERTNBERESE trenne och framlidne generaldirektören A. J. Livijns tvenne efterlemnade, ogifta döttrar. Med 161 röster (97 i 1 och 64 i 2) mot 130 (18 i 1 och 112 i 2) har riksdagen beslutit, att riksbankens vinst för år 1867, utgörande 1,995,647 rdr 77 öre, skall anvisas till riksgäldskontoret för statens allmänna behof. Minoriteten röstade för bifall till andra kämmarens beslut, att af 1867 års vinst skulle till riksgäldskontoret för statens allmänna behof aflemnas 1,500,000 rdr. Med 156 röster (97 i 4 och 59 i 2) emot 136 (19 i 1 och 117 i 2) bestämdes, att af den för år 1868 uppkomna bankvinst skall till riksgäldskontoret för statens allmänna behof aflemnas 1,504.352 fdr 23 öre. Minoriteten ville, i enlighet med Andra kammarens beslut, att 1,000,000 rdr af riksbankens under år 1868 upplupna vinst skulle till rikgäldskontoret aflemnas. Följande k. propositioner blefvo till kamraroe aflemnade: 1. Angående vissa grunder för förvaltningen af statens jernvigstrafik och särskildt för den dervid anställda personals aflöning. 2. Angående anstånd med betalningen af 1868, 1869 och 1870 årens anniteter å det Ystad—Eslöfs jernvägsaktiebolag beviljade statslån. 3. Angående upplåtelse till Köpings ståd åf en del utaf kronolägenheten Byslitt, och 4. I fråga om anstånd med amorteringen för år 1868 af det för sänkning af Mada-ån i Åsheda socken af Kronobergs län beviljade lån. TRE ER ARIERTTTS Lördagens eftermiddagssammanträden. FÖRSTA KAMMAREN diskuterade i lördageus aftonsammanträde sitt tillfälliga utskotts (n:o I) utlåtande n:0 2; afgifvet i anledricg af gjorda änmärkiivrgar mot samma utskotts utlåtande n:o I, om revision af fattigvårdsförordvingen och af stadgan röraude försvar:lösa och till ållmänt arbete dömda personer. Utskottet förestår i första unkten att I1I:te punten i utskottets förut ramställda förslag måtte erhålla följande lydelse: Söker någon fattigunderstöd,; som enligt punkt 1 ej är dertill ovilkorligen berättigad, och nöjes hn ej åt fattigvårds:tyrelsens derom meddelade det på mnist kostnaden. nom votering med 38 röster mot 35. beslut, eger han anmila sitt missnöje hos kowmmunalstimmans ordförande, som föredrager ärenerefter infallande ordinarie, eller, der behofvet så kräfver, extra kommunalstimma, hvilken afgör frågan. Öfver kommunalstämmas beslut, hvarigenom sökt understöd. blifvit viägradt, helt och hället eller till någon del, må klagan ej föras, derest ej visas kan att beslutet ej i laga ordning tillkommit. Första mpmentet i denna punkt godkändes utan värndvärd diskussion, hafvudsakligen på yrkande af nr Lagerstråle och v. Ge; erfelt. Det senare momentet framkallade deremot en liflig öfverläggring. Hrr Beckman, v. Gegerfelt, C.. G. Mörner, E. Sparre, Lagerstråle, A. C. Raab, Sprezgtporten yttrade sig för afslag å detsamma, hufvudsakligen af det skäl, att de ansågo en sådan bestämmelse i afsceide på fattigvården vara en grymhet mot den fattige och ett gissel för de församlingar, so. hafva en väl ordnad fattigvård och som just dertöre skulle komma att öfversvämmas af tiggare från avdra samhällen, der detta ej vore fallet. Något ovilkorligt samband mellan detta moment och de af kammaren redan förat godkända fyra första pwukterna i förslaget funnes ej heller. Hrr Hasselrot, H. Wachtmeister, Ehr-eusvärd och v. Koch ansågo deremot at ett sådant samband verkligen gåfves och det Jä vunna huv dutta mVIUCLUL förkastada .:, äfven de för 3 veckor sedan med ganska stor majoritet antagna första punkterna af förslage: blefvo af ictet värde, Att förebrå Sverige för grymhet mot de fattige, vore orättvist. Lemsade man folket åt sig sjelft, vore det ingalunda grymt, men det blefve ogent stämdt mot tiggarne, om det måste, såsom nu är fallet, lemna understöd åt personer, som enligt d233 mening ej ega någon moralisk rättighet att få hjelp. Momertet. afslogs slutligen geI andra punkten hemställer utskottet att de inu gällande. förordning befintliga stadganden om fat. tigvårdsbidrag må bibebållas; dock att den i 10 82 mom. stadgade särskilda afgift af högst 8 rdr må bestämmas till ett belopp, som. rärmare motsvarar den afseada verkliga E. Sparre ansåg, att det kunde bli ganska äfventyrligt att öfverlemra åt fattigvårdsstyrelsen att bestämma beloppet af de här omrämnda fattigvårdsbidragen och trodde att de skattdragandes eget intresse kräfde att ett sådant förslag ej blefve lag. Hr Sprengtporten ville bibehålia det nuvarande. stadgandet dels derföre att det ganska ofta inträffade, att jordegarer ej kunde hindra inflyttningar på sina egor och derför ej heller borde vidkännas större bidrag till desse fattiges underhåll än kommunernas öfriga medlemmar, dels dervrvvj var före att tillåtelsen till inflyttning ganska ofta