BÅ der nu en fattig enka, trälande i natten för de sina. — Men ingen tanke på knot öfver sitt öde fick rum i hennes själ, då hon erinrade sig de första lyckliga åren af sitt äktenskap, och sin ädle, upphöjde, fast excentriske och häftige make. Ack, föga anade den rike grosshandlaren, på hvars linne hon nu sydde, att i fållarna insyddes mången klar tår från ett älskande, men stundom förtviflande modershjerta. Den flitiga handen dignade slutligen af trötthet, ögonen mäktade ej längre göra tjenst. Hon skrufradenedilampveken och lät rummet endast belysas af den klara stjernbimlen. Hon satt ännu en stund försänkt i vakna drömmar och skulle just börja lätta sitt beklämda bröst med att knäppa upp några knappar, då hon plötsligen hörde fönstret försigtigt öppnas i skafferiet. Förskräckt rusade hon upp, letande efter svafvelstickorna;: men huru dämpadt hennes utrop tjufven! än föreföll henne sjelf, hade Birger hört det, störtade genast upp och stodi nästa nu iklädd sina benkläder och med jagtbössan i hand vid modrens sida. — Han hade drömt om tjufvar, troll och röfvare och var på vägtatt vakna i alla fall, annars hadedet icke gått så lätt att få lif i den sofvande. En tolfåring, som njuter af sin sköna nattro, kan annars bäras