Dagens Nyheter – 3 april 1869, sida 2

Hattoch dukflickor. Under debdna rubrik förekommer en artikel i Arbetaren, synbarligen författad af ett frontimmer. Den invehåller !så mycket tänkvärdt, att vi arföra det mesta. Artikeln är föranledd af en förut insänd uppsats i samma tidning, med anledning hvaraf författarinnan säger: Insändaren önskar, att alla qvinnor måtte begagna hatt och många äro hog de, som hafva samma åsigter. Afven jag skulle häruti instämma, om det vore ett medel, hvarigenom den förderfliga rangsjukan kunde borttagas, men den borttages iörmodligen aldrig der:genom och derför anser jag, att långt flera, än hvad nu är händelsen, borde bezagra dök och jag torde äfven hafva några, som bysa samma åsigter. De flickor, hvitkas möd:ar begagna hatt, må utan anmärkning begsgna hatt, äfven om deras vilkor ej fullt dermeå öfverensstämma. De flickor åter, hvilkas mödrar begagna duk, men som affåfänga utbyta duken emot hatten, äro i många afseenden klandervärda; ty unga dukflickor, som börja att begagna hatt, anse sig härigenom hafva blifvit mycket förnäma och fina och afhålla sig sedan från många göromål, hvarigenom dre blifva en tyngd för sina föräldrar i stället för en bjelp. Under det en flicka uppväxer, bör hon, antingen Hon är rik eller fattig, inhemta någorlunda bokliga kunskaper öch god färdighet i handaslöjder, men äfven bärunder vara sin moder till tjenst. Får en flicka sedan hon blfvit konfirmerad begagna hatt, så är hon naturligtvis mamsell, och modreh skulle, vid denna åldern hös sitt barr, kunna hafva god bjelp i sina göromål, men den fina mamsellen kan eller vill icke smutsa ned sig genom att skara golf, bära hem matvaror från torget etc: och modren sjelf vill icke hafva sin fina docka nedsmutsad. Således kommer modren att få göra alla gröfre och tyngre arbeten och den fina dottern skall derander sköta sin toilett och mottaga besök af och underhålla sällskap med sig liknande subjekter. Härigenom blir modern en slaf för sitt eget barn och hatten är -härtill orsakeov. Fåfängan hos unga flickor att blifva mamseller, är alltså skadlig. Mången flicka tror sig äfven kunna blifva förr och bättre gift om hon får hatt, men detta är en falsk tanke, ty Pen ordentlig arbetare tager heldre en dukflicka, emedan han kan antaga att hennes anspråk äro mindre än hattflickans och någon verklig herre kan den nyblifna mamgellen ej gerna hoppas. Icke: heller åtnjuta hattflickor större aktning än de, som begagna duk. Om man ser tvenne systrar, af hvilka en begagnar duk och den andra hatt, så kan med säkerhet antagas, att en af dem är ödmjuk och anspråkslös, men att motsatta egenskaper kunna tilläggas den andra och hvilken af dessa är mest aktningsvärd? Och då en ung och ordentlig man börjar se sig om efter en ledsagarinna genom lifvet, på hvilken skulle han rikta sina tankar? Jo, på dukflickan. Eftersträfven icke hatten, utan ansen duken såsom en aktniogsvärdare hofvudbonad! — Så långt ing. till. Arbetaren. Cidningen Wecko Posten tillägger: Allrabäst vore, om hattflickor lärde sig, att det går an att göra precist detsamma som dukflickor. Nöden i Sverige kommer att tilltaga, t:lldess män och qvinnor lära sig, att arbete icke är vavhederligt.