Dagens Nyheter – 3 april 1869, sida 2

Hvarjehanda nyheter, Amerikansk anka. En korrespondent Newyork skrift ver till Nerikes Allehanda: För några dagar sedan lästes följande nyhet i The Evening Telegram, en af de mest spridda aftontidningarne i Newyork: Det poem, som blef uppläst i Stockholm vid aftiäckandet af hjeltekonungen Karl XII:s staty, var skrifvet af den nu regerande konungen af Sverige. Hans dotter, prinsessan Lovisa, som med strålande ögon lyssnade till qvädet, var den enda närvarande, som visste, att hennes fader var författare till skaldestycket, hvilket mottogs med ofantligt bifall och verklig hänförelse. Tre skalder. Eskilstuna tidning berättar orm Blanche, Orvar Odd och Braun följande anekdot, som nämnde tidnings redaktör hört från Blanche personligen: Det fanns en tid, då dessa literatörer gjorde svehska akademien till föremål för sitt skämt — på sista tiden föreföll, som man vet, denna institution O. O. synnerligen vördnadsvird — och de arbetade tillsammans ihop en prisskrift: De fyra årstiderna. Mottöt har berättaren. : glömt. Den: var mycket prydligt renskrifven. På första bladet stod att läsa: Wintern, Snö. Wåren. Tö,: Och sedan i ordning: Sommaren. Hö. Hösten. Frö. Ehuru skämtet var en produkt af tre sådana skalders samarbete erhöll det dock icke ens någon mention. : En samvetsgrann bonde. Kapten G. vid östgötarne,. känd för sin; ovanliga styrka, uraktlät ej heller, då omständigheterna så fordrade det, att gifva prof derpå. En gång, under hemresa från en marknad i Linköping, kom han i krakel med et bonde, i hvilken han dock fann sin öfverman, så att;ban fick rätt brarmed stryk. När det var bestiäldt, sade han till bonden: Min kära Nils Larsson, det får jag säga dig, att du måste vara en duktig karl. Det här aldrig hågon rådt på mig förut och derför ber jag dig också hålla tillgodo med den här — -hvarvid G. tog upp en sedel på 2 banko och lemnade bonden. Denne höll: sedeln mot dagen och mumlade halft för sig sjelf: Det var bra mycket pengar för så lite stryk, hvarpå han trakterade kaptenen med innu en duktig portion bastonad. Ett etektriskt barn. I staden Saint Urbain i Frankrike föddes för några veckor:sedan ett barn, hvilket icke kan beröras utan ätt man märker en häftig stöt i hela dess kropp. Dessutom glänser det i mörkret, i det från detsamma då och då utstråla lysande punkter, liksom vore. barnet en lysmask. Allt efter det barnet vuxit och blifvit äldre ha dessa fenomener blifvit starkare och starkare. Man berättar sålunda, att när man på vissa dagar lägger ett eller annat mindre föremål, t. ex. en sked, en knif,ew kopp, ja till och med en tallrik invid barnets händer eller fötter, så gripes dessa saker af en plötslig skälfning, som man omöjligt kan förklara. . Det är isynnerhet om aftnarne och på natten:som man iakttagit dessa fenomener, som för öfrigt icke synas åstadkomma något illarhående hos det lilla barnet, siger Göteborgs-Pogten, ur Hvilken denna fast. otroliga notis är hemtad. ; En ung temor vid en fransk teater i Newyork, som förstodvatt kläda sig mycket väl och smakfullt, sjöng alla aftnar och förvärfvade sig stormande bifall i synnerhet af damerna, som rentaf slukade honom med sina blickar. En afton satt ett ungt fruntimmer i en af logerna på första raden, och man skulle ha kunnat tro enne vara en staty, så stilla satt hon der. Plötsligen förde hon ena pekfingret till sin mun och aflägsnade det åter derifrån med ett obeskrifligt ömt uttryck. Det var en kyss i bästa form, som hon skickat den lycklige sångaren; men historien vet icke att förtälja, om tenoren bemärkt eller. förstått vinken. En annan person hade .deremot gifvit akt på tecknet och begripit hvad det hade att betyda. Det var en ung amerikanare, till hälften diplomat, till hälften journalist, en vacker karl med elegant sätt och mäktig franska språket. Den unge yankeen skref följande biljett på fransyska: Min fru! Er shelsning: nådde mitt öga och trängde till mitt hjerta. Hvar och nir kan jag träffa er? t Detta bref lemnade han till en betjent, som fick uppdrag att bära det till. damens loge samt vänta på svar. Svaret lydde sålunda: Mitt ekipage skall vänta vid dån utgång, som begagnas af artisterna. Stig deruti och låt kusken föra er hvart hanvill. Då kommer ni till målet. Svaret var skrifvet på franska, visserligen icke korrekt, men begripligt. När operan: var slut, uppsökte den unge mannen vagnen och kusken. Vagnsdörren . sto öppen; han. tog plats; och, straxt derefter bar det af i starkaste traf. Efter en stund stannade åkdonet utanför ett litet nätt hus. Porten upplits; den föregifne tenoren insläpptes af en kammarjungtru: Han fördes till en budoar, dyrbart inredd. En läcker supå var arrangerad o. 8. Vv. På det andra: