Dagens Nyheter – 23 mars 1869, sida 2

lemnade mig; men jag tänkte att detinrehöll något, som ni båda hade er eitiellån. — Nej, visst intel sade Janet och bröt brefvet samt höll det framför Ferrol, så att han kunde läsa det på samma gång som hon sjelf. Det lydde sålunda: Pengärne ijernskrinet ha räckt mer än väl till allt. Det öfverblifna sänder jag härhos. Jag har tjenat er efter bästa förmåga; ty ni var min enda skatt på jorden. Och frukta icke för min skull; jag är i säkerhet. Ni tänker på alla, jag vet det, och ni skall följa. er far med mycket större lugn, när jag talar om för er, att jag är utom all fara. — Janet, min goda, kära, älskade flicka, Gud välsigne dig! Ferrol läste detta och — suckade tungt. — Nåväl, min herre? såde kapten Rede. — Vi skola göra försöket, svarade han. — Han tog brefret och ernade vika ihop detsamma, men syntes plötsligen erinra sig något, ty han räckte skrifvelsen åt Janet. — Ack! mitt stackars barn, sade han, detta är allt hvad du har qvar af jordisk lycka. — Och Janet, som om han icke yttrat lessa ord, säkerligen skulle ha mottagit papperet lugnt och utan tårar, tryckte det nu gång efter annan till sina läppar och 3rät. Den uppgjorda planen för flykten följdes ill punkt och pricka: Ferrol och hans doter lemnäde fängelset i sällskap med kap