Dagens Nyheter – 23 mars 1869, sida 2

handla med E. angående intygets undertecknande. Dom. Hur är det E? har E. gömt pengarne på afträdet? E. Jac , Domaren uppläser nu. en skrifvelse från poliskommissarien Cederborg af innehåll, att vid den .på stället hållna undersökningen inga penningar der kunnat anträffas. Dom. Vill E. medgifva, atthan gömt pengarne på annat ställe? . Nej, det.är sanning. Dom, Har.E. talat follständigt sanning i alla sina uppgifter! EB. Ja; hvad jag förut sagt osannt får. jag bo om ursägt för, men nu har jag talat sanning. — G, säger, att då han kom till Stockholm hade Strömbom genom sina relationer med tidningsredaktionerna (?) dittills förekommit att, något angående Wärhultamålets återupptagande klifvit infördt i tidningarne och att S: härför äfven fått göra stora omkostnader, iäfvensomför att anskaffa intyget af E., hvartill de 16,700 rdrna blifvit använda, Akl. anser att de 1,500 rdr, som blifvit utlofvade åt E., då han skref under intyget, ej kunde afse annat än att E. skulle resa till Amerika, hvilket E. äfven medgifver; men G: sger, att han ej har reda på hyad Strömbom lofvat E. eller lemnat honom. Åklagaren invänder här emot, att G:s påstående härutinnan är alldeles orimligt och sanningslöst, emedan det är tydligt att G.,; då han lemnade pengarne till Hamnström och. H. till Strömbom, skulle veta huru medlen användes. På åklagarens fråga om G. gör anspråk på de pengar, som ännu finnas i hustru E:s händer, ger G. i början ett undvikande svar, men säger slutligen att ban önskar, det dessa pengar måtte sättas i taka hindör tills det blir utrönt hvem de egentligen tillhöra. G., som för öfrigt medgifver att protokollet blifvit ritt uppfattadt, bestrider L. E. Gustafssons vittnesmål helt och hållet och säger, att han vid släckningen ej lagt hinder i vigen för någon, utan endast förbjudit gubben Larseon i Näset att rusa in i elden och brinna upp sig. Kl. 1,3 slutade prötoköllsjtsterin sen. il Efter en tiommas middagsrast samlade sig rifttens ledamöter åter, hvarefter de anklagade ånyo infördes. Akl. Som E. i åratal varit i Grubbs tjenst och vid afskedet derifrån fått så goda vitsord, är det otvitvelaktigt att G. hört efter E:s lefnadsomstindigheter efter hans skiljsmessa från Wiirhulta, då ni sammantriiffade med hvarandra i Stockholm. G. Jag kan ej erinra mig, om jagtalte vid E. härom och jag visste ej om E. var ensam på sin resa till Göteborg. Akl. Bestrider G. E:s uppgift om de utgifter, han gjort under sin resa? Det är fasligt svårt att veta det. Ian har ju fått pengar af sin far. Dom. Hvad få vi anteckna för svar af G. härpå? — Det frågas, om G. erkänner E:s uppgifter om de utbetalningar och omkostnader han gjort under sin regga. Jag kan, hvarken bestrida eller medgifva det. E. har sagt att han fått pengar af sin far. Dom. De utgifter E. gjort i Örebro kunde han väl ej ha fått pengar till af fådren, som bodde i Westergötland? E. Jag fick 20 rdr af min fader. G. (sakta till EJ). Vill ej E. återtaga sin an-. gifvelse mot mig, då E. vet att jag är oskyldig? E. (gråtande). Nej; patron har varit orsaken till min olycka. s Akl. Tycker G. att det under sådana förhållanden vore rätt, att E. ensam blefve straffad och G. ginge fri? G. E. har ju förot nekat till att hafva antanav sugen Samt Sagt att jag gjort det, vch uu att han verkställt gerningen. Dom. Har G. någonsin hört någon brottslig genast bekänna? G. Ågren har hotat mig med att om jag ej bekände, så skulle jag få sitta här ett år, och Strömbom har narrat mig i förderfret genom min Stockholms-resa. På Ågrens hotelse medgaf jag att liqvidera, och ej af fri vilja. kl. När. uppsades de reverser, som utgåfvos med anledning af Wiärhulta-köpet och som innehades af hr Hollingworth? . Det minns jag ej, isynnerhet Bom 5 roverser på 24,000 och 5 på 12,000 rdr blifvit utgifna. Skogberg inlöste dock de flesta och Francke inlöste äfven ett par. Jag tror att Hollingworths inlöstes af mig i Örebro 1 början af 1867. På tillfrågan medgifver G. att Hollingworths ceverser blifvit inlösta med pengar, som G. förskottsvis uppburit af brandstodsbolaget. Härefter afhördes de af åklagaren och Grubb l nkallade vittnen. Strömbom var dock frånvarande, såsom, enligt Hikareattest, sängliggande sjuk i gastrisk feber, och Löfgren, hvars vistelseort var okänd, hade ej med kallelsen kunnat inträffas. Auditör Eberhard Hamnström hade uppsatt en krittlig, utförlig vittnesberättelse, hvars hufvudakliga innehåll var, att han, som varit Grubbs uridiska biträde, på grund af kongl brefvet 754, hvari stadgas att för bibehållande af vänkap och förtroende uti umgängeslifvet personer mellan, man icke har åliggande att omvittna, vad som mellan fyra ögon afliandlats, undan