Dagens Nyheter – 16 mars 1869, sida 1

gjorde jag, efter som ingen mera brydde sig om den; men aldrig tillfogade jag den olyckliga frun något ondt... nej! jag skulle ej ha kunnat taga lifvet af en fluga. — Hon anklagar sig sjelf genom dessa förtidiga ursäkter, yttrade herr helt sakta till Ferrol. — Åhnej! genmälde denne, hon är nog uppriktig; det är väl för det hon blifvit uppskrämd, som... — Hvad säger ni, herre? afbröt honom gumman, som skälfde i alla lemmar. Jag omtalar sanningsenligt allt... jag lättar mitt samvete. Det var satan, som förförde mig, så att jag tillgrep kedjorna och ringarne, men hvad hennes lif angår, skulle jag aldrig... — Ingen anklagar dig heller för mordet, inföll juristen. Men betänk, att den fruktan du röJer väl kan komma att bli ansedd för ett bevis på din brottslighet. — Huru är det möjligt? Jag säger ju, att jag icke rört henne .Jag hade till och med svårt för att se henne, sedan hon blifvit död. Min Gud, min Gud, jag kan icke ens nu uthärda tanken på hennes sorgliga slut. Och den arma qvinnan blef i en hast ytterst blek samt sjönk till jorden i ett anfall af kramp. Alla, som voro inne i rummet, sågo på hvarandra och hviskade i hvarandras öron att de fattat starka misstankar — alla utom. Ferrol, som knappt yttrat ett ord från den stund då han kom in, och hvilkens