Dagens Nyheter – 16 mars 1869, sida 1

RR —— LL? — — — — ÄÄ De af skånska adeln, som ej öfverflyttade till Danmark, fingo genom Malmö Recess 1662 behålla sina privilegier, såvida de ej stredo mot Sveriges lag och stadgar, dess välfärd och intresse; äfvenledes sina frioch rättig heter öfver sina bönder, med hvilka efter vanligt sätt wi äckor, gästning och skjutsning förhållas skall. Med ordet vanligt menas här naturligtvis enligt svensk plägsed och svensk lag, och ej efter husbondens godtycke. I Danmark hade adeln småningom gjort sina underhafvande godsbönder till så godt som lifegna slafvar. Men redan 1660 utbröt den s. k. Köpenhamns revolution, som beröfvade danska adeln en icke obetydlig del af dess rättigheter öfver bönderna. I senare tider hafva bönderna på flertalet af de adliga godsen i Danmark återvunnit sin urgamla åborätt till hemmanen. Hvarföre skulle det från Danmark frånskilda Skåne icke äfven böra hugnas med en rättvis lag om åborätt för frälsebönderna? s Den skånska adeln förmodar, att en ny reduktion är omöjlig; den litar derpå, att den stora reduktiorens många orättvisor och deraf alstrade olyckor) hafva afskräckt folk och regering från att våga försöket med en ny sådan. Den förtröstar på kungl. förordningar, som tillförsäkra den en orubbad besittoing af ärfd eller förvärfd egendom, samt att gammal häfd gäller som laga fång. Men andra kungl. förordningar finnas ock, som böra ega lika kraft. Sålunda stadga kungl. resolut. af den 22 okt. 1686 och kungl. brefven af den 13 juli och 21 nov. 1691: Mot kronans höga rätt och fördel skall hvarken vana, häfd eller någon annan slags stämmoeller förfallotid vara bindande. — Det strider mot kronans höga rätt och landets fördel, att bönderna i Skåne småningom blifva förvandlade till mer eller mindre lifegna och adeln ensam innehafvare af provinsens jord. Angående den stora reduktionen anför Fryxell (del 17, sid. 374): Utan reduktionen hade Sverige kommit att bestå af 2 olika folk: ett frälse, födt till rikedom och makt, ett ofrälse, födt till fattigdom och lydnad. Reduktionen var i politiskt hänseende en nödvändighet, till och med en välgerning. — Det blir äfven nödvändigt, ja, en välgerning för låndet, att eganderättsförhållandena i Skåne noggrant undersökas och att allt rättas, som strider mot den egentligen skattdragande och arbetande befolkningens välgång och framtida bestånd, . Den stora reduktionen framfor temligen hårdhändt äfven i Skåne, i allt hvad som rörde förskingrandet af kronans gods, för så vidt det ej rörde Carl Gustafs donationer och försäljningar af kronogods; men dåboarnes intresse lemnades obevakadt och tarfvar fördenskull en ny undersökning. Fryxell säger med anledning af de ännu outredda förhållandena i Skåne: Detta ämne (skatteförhållandena) är ett omätligt, ännu okändt haf. När skall någon mäktig ande sväfva upplysande och ordnande öfver det mörka djupet? — Vore det månne nu för tidigt, att söka intränga uti och utreda detta ämne? Skola vi bida, tills skånska jordbrukaren på herregodsen öfverallt pådrifves med slafpiskan?t) Af en kungl. resolution den 17 sept. 1723 framgår, att kronan då ännu egde bortförpantade kronogods derstädes. Åboarne å dessa hemman anförde nemligen klagomål öfver dem af frälsemännen pålagde extra ordinarie dagsverken, samt anhöllo sjelfve få utlösa hemmanen; men detta senare förvägrades i ofvånnämzde kungl. regol. ) Författaren har eftersagt hvad åtskilliga för adeln partiska skribenter under frihetstiden utspridt. Carl XI:s reduktioh måste kännas hård för dem, som den drabbade, men orättens var den icke, utan stödde sig i allmänhet på lag. ) Detta må tagas som ett ågurligt talesätt, och är som sådant träffande. D.N.