Dagens Nyheter – 16 mars 1869, sida 1

blir kanske nödvändigt för oss, att be er se på smyckena och bestyrka deras identitet. — Som ni behagar. Men hvad denna medaljong angår, som ni redan visat, minnes jag den icke alls. Det bevisar dock i sjelfva verket ingenting. Många år hafva förflutit sedan jag såg något, som tillhörde min första maka. Herr Monkton tog afsked; och Ferrol började sysselsätta sig med ett arbete, som hvilat ofullbordadt på hans skrifbord. Under ett par timmar skref han; hans tankegång var redig och hans sinnesstämning liflig. Sedan kom hans hustru in till honom och hade hatt och kappa på sig. — Skrifver du, Paul? sade hon. Jag trodde, att herr Monkton uppehöll dig... Du lofvade att följa mig på en promenad till Esco; har du glömt det? — Nej, jag har ej glömt dig; men jag måste ha detta arbete färdigt, och som jag i dag på morgonen varit bättre än vanligt disponerad för skrifning, så... — Ämnar du skicka af det med posten i dag? — Nej, mera tid än så åtgår innan jag hinner fullborda det. Men nu slutar jag emellertid för tillfället; jag lägger gerna allt åsido, för att gå med dig. Se här, låt mig nu bjuda dig min arm, och ännu en gång, min stackars, förtjusande Elinor... — Hvarför säger du stackars? afbröt honom hang fru, — Nåja, uteslut