Dagens Nyheter – 16 mars 1869, sida 1

Frälsebönderna Ii Skåne. (Ur Norra Hallands läns tidning.) (Forts. från n:r 1279.) Då Skåne hörde under Danmark, hade regeringen derstädes sett gerom fingrarne med mycket sjelfsvåld, af fruktan nemligen, att allvarlig stränghet skulle väcka skåningarnes tanke på en förening med Sverige. En likartad fruktan har antagligen äfven föresväfvat den svenska regeringen med hänsyn till Danmark och förorsakat åtskilliga eftergifter från svensk sida mot skånska adeln. (Fryxell, del 17, sid. 285.) Vid Skånes införlifvande med Sverige väntade man svåra hinder från adelns sida, enär denna befarade att under Sveriges krona mista de rättigheter, den i egenskap af dansk adel innehaft, och att nedsättas till likhet med den svenska adeln. Man lyckades komma ifrån en betydlig del af dessa danskar medelst det g. k. Bornholms vederlag. Sverige återgaf nemligen till Danmark ön Bornholm och fick i utbyte en mängd adliga gods i Skåne, hvars innehafvare voro bosatte i Danmark. Man befriades sålunda från obehaget och vådan af danska herrar öfver skånska gods. Månne ej några af dessa Bornholmsgods ännu med orätt innehafvas af adeln? Härom behöfdes en noggrann undersökning. Ursprungliga räntan af de:sa gods beräknades 1660 utgöra 22,752 daler silfvermynt; men redan 2 år derefter återstod för kronan blott 3,966 daler, hvarföre ock 1672 högljudt klagades öfver bortslösandet af Boroholmska vederlagsgodsen.