oo AU om saken. — Fortsätt du, min vän, sade Lohrotte. Herr Ferrol är mycket rik och mycket stolt; han vill visst icke stå i förbindelse till någon, och han skall derföre säkerligen ge dig en present eller skaffa dig passande anställning. — Jaså, fader. — Har du mycket emot att läsa för honom, Cesar? — Nej, ibland intresserar det mig, men i morgse var jag midt uti ett stim småfisk, då... — Du är alltför barnslig i förhållande till din ålder, sade fadren, i det han rynkade ögonbrynen. Du är nu vid-den åldern, då man börjar tänka på vigtigare saker. Om du hade en hustru, kunde du redan vara din egen herre. — Ceesar smålog. — Hvarför icke, Cesar? Jag har verkligen tänkt, att Ferrols lilla dotter skulle passa åt dig. Hon har penningar och är en fulländad skönhet, Cesar såg på sin fader, undrande om han talade uppriktigt. Då emellertid inga symptomer antydde motsatsen, tänkte han på projektet, och det syntes honom, som hade, man föreslagit att han skulle bli kung af Frankrike eller biskop i stiftet. — Fröken Ferrol, far! ja, hon är rik, och hon är vacker, det är sannt, Hon skall naturligtvis gifta sig med en engelsk lord och icke med mig — som går i skola, och hvilken hon betraktar. som en liten hund. — Huru menar du? — Jo! jag är en liten hund i förhållande till henne. — Säg icke så, min