Dagens Nyheter – 11 mars 1869, sida 2

för att betala teaterns skulder, vore det skäl ptdet skedde innan skuldsättningen gått för Det. Åttonde hufvudtitelns slutsumma utgör enligt nuvarande riksstat 4,714,700 rdr och har af utskottet föreslagits till4,741,500 rdr. Första kammaren medhann frågorna om elementarläroverken och folkundervisningen. Utskottet hade hemställt, att ett extra anslag af 20,000 rdr skulle ställas till regeringens di-, sposition för införande af krigsundervisning i skolorna. Detta anslag beviljades med den bestämmelse, att medlen afsåge utsträckande af krigsbildningen.. Men utskottets förslag, att anhålla hos regeringen om nedsättande af en komitå för att utarbeta förslag till undervisniogens ordnande i allmänhet och att dervid taga i -öfvervägande särskildt elementarskolans och folkskolans inbördes förhållanden och i hvad mån de böra at statsverket understödjas, återremitterades efter en långvarig öfverläggning, då flera olika meningar gjorde sig gällande och man: ansåg utkottet böra sättas i tillfälle att yttra sig om dessa. Voteringen utföll med 51 röster mot 28, som voro för afslag. i Chefen för ecklesiastik-departementet statsrådet Carlson yttrade bland annat, att han icke ogillade det iflera motioner framträdande hufvudsyftet att, med iddragande af de hittills från personliga skyddsafgiften utgående bidragen till folkskolorna, måtte bestämmas fixa ansläg till hvarje sådan skola; sådant skulle måhända kraftigt verka till folkskoleväsendets utveckling samt att detsamma sattes i ett riktigare förhållande till behofvet än som nu är fallet; att få ett förslag i denna syftning uppgjordt ansåg han i främsta rummet tala för en återremiss, den han således ej ville motsätta sig. ANDRA KAMMAREN i var: under hela sammanträdet upptagen med behandlingen af sjunde hufvudtiteln; innefattande anslagen till finans-departementet. Det anslag, hvarom tvist egentligen uppstod, var teateranslaget. Frågan om ersättning till städerna för mistad tolag föranledde visserligen någon öfverläggning, men denna gällde icke någon påyrkad förminskniog af anslaget för detta ändamål, utan en af hr Nils Larsoni Tullu3 framställd önskan att få utredt, huru vida icke nämnde tolagsersättning är för hög, i jemförelse med de skyldigheter, som derför åligga städerna. Samma åsigt hade hr Jöng Pehrsson haft, ty hans motion i frågan föreslog en nedsättning af icke mindre än 140,000 rdr. Hr Posse trodde att en närmare utredning af denna fråga, hvarigenom alla missförhållanden kunde utjemnas, förr eller senare måste vidtagas, men han väntade att regeringen i detta afseende skulle taga initiativef. Arr Gripenstedt och Bergström samt finansministern hr af Ugglas sökte ådagalägga, att rättsförhållandet rörande tolagsersättningen för längesedan, och senast vid 1856 års riksdag, blifvit utredt samt att iuga förändringar sedermera inträffat som i någon mån kunnat inverka på denra fråga. Då iniet särskildt yrkande blifvit gjordt, bifölls statsutskottets hemställan, att hr Jöns Pehrssons motion måtte lemnas utan afseende. mal I afseende.riav dr nåmndt, en lång diskussion. Icke mindre än 7 af kammarens 1edamöter hade väckt motioner i frågan, hrr Liss 0. Larsson, Anders Persson, E. Dofsen, Per Nilsson i Råby, Eric Olssoni Såmmersta och P. Östman att hela anslaget måtte indragas eller ock nedsättas till hvad det var före 1856—1858 årens riksdag eller 30,000 rdr, samt hr Magnus Svensson att det måtte af riksdagen nedprutas till 25,000 rdr. Statsutskottet hade affärdat dessa motioner ganska snäft och endast under åberopande af frågans behandling vid förra riksdagen yrkat, att intet afseende måtte fästas vid desamma. : Ett öfvervägande antal af kammarens ledamöter hade dock annorlunda beslutat, och det tycktes verkligen vara sannt hvad en talare under diskussionen yttrade, nemligen att om teateranslaget ej sanningsenligt kan sägas i landet vara det mest impopnlära af alla anslag, så kan man dock påstå, att det fått egenskapen att kunna ställa till det mesta bråket vid riksdagen. Hr Östman, en af motionärerna, erhöll först ordet och anslog genast ett thema, hvilket sedan af alla öfriga talare på denna sida vårierades. Sjelfva grundtarken i detta thema var: obilligheten att Sveriges många fattiga invånare skola skatta till de förmögnare Stockholmarnas nöje. Denna tanke gick som en röd tråd genom hela debatten, och till den var anknuten en annan. nr vissa dunkla föras