Dagens Nyheter – 11 mars 1869, sida 2

Också blef fru Ferrol för hvarje dag allt bättre och bättre; hennes man gaf akt på denna förändring i hennes helsotillstånd, och han gladdes deröfver obeskrifligt. Också Janet var lycklig; hon sökte på allt sätt gagna och var städse till hands när hennes mor behöfde någon hjelp. De resande hade kommit till en liten fransk by vid namn Pontaube, ett fiskläge utan betydlig handel, der de förmögnare i provinsen brukade med en viss förkärlek uppehålla sig under den vackrare årstiden. Här stannade nu familjen Ferrol; men dess vistelse derstädes blef vida långvarigare än Meningen varit. i Ferrol sjelf föll utför en lång stentrappa och krossade ena knäskålen gamt afbröt helt och hållet det andra benet, Han fördes till en läkare i Pontaube, som hette Lohrotte. Denne egnade honom sin vård efter bästa förmåga. Detta var emellertid ett hårdt slag för Elinor. De dagar, som följde Stråxt efter olyckans inträffande, voro uppfyllda af ångest och smärta. Den stackars GVvinnans svaga nerver kunde ej uthärda den nya, våldsamma pröfningen. Hon hade ingen styrka mera; vissheten om att rennes mans lif sväfvade i fara öfvervälligade henne alldeles. I hans närvaro var let henne omöjligt att återhålla sina tårar; och hon förmådde icke ens svara på de mma, oroliga ord, som han ställde till