Dagens Nyheter – 8 mars 1869, sida 2

domare yttrat denna dag, hade ett enda ögonblick eller i minsta mån kunna inverka på honom. Sedan diskussionen fortgått hela natten insågo de elfva, att det aldrig skulle bli slut på sammanträdet, om icke de gjorde någon medgift; de gingo in på att förklara Ferrot skyldig, men yrkade, att han derjemte skulle på det kraftigaste rekommenderas till benådning. Emellertid tillbragte arrestanten en temligen lugn natt. Han kände sig tröttare nu än han kunde erinra sig någonsin förr ha varit, äfven då han ansträngt sig som mest. — Ja, min dyra Elinor, sade han, jag vill lägga mig på den trånga, oansenliga bädden, ty mina ögon neka mig sin tjenst. — Men den feberaktiga spänning, hvari fru Ferrol befann sig, gjorde det för henne omöjligt att tänka på hvila. Hon förstod icke heller, huru hennes man under förhanden varande omständigheter kunde vara böjd för att sofva. — Betänk då, sade hon åt honom, att man i hvart ögonblick kan komma och kalla dig, för att ånyo ställas inför rätten. Det är en ren omöjlighet, att det kan bli någon längre öfverläggning utaf. Du böricke sofva, Paul; utan tala med mig. — Ar du orolig, min älskade hustru? genmälde han, förde sin arm kring hennes lif och tryckte hennes darrande kropp intill sitt bröst. Du skälfver i alla lemmar; men hvad är det