Dagens Nyheter – 8 mars 1869, sida 2

10 rdr på förtäring, köpt diverse klidespersedlar samt slutligen bortkastat 300 rdr, sedan en bekant flicka sagt honom det hon kände en klok gumma, som nog skulle taga reda på hvem som innehade de stulna penningarne. På fråga af domaren huruvida 8. frodde, det domstolen vore så dum att den skulle tro hans uppgift rörande de bortkastade penningarne, svarade den anklagade, att han alltid trott på kloka gummor. Ransakningen förtsättes om lördag. Landsorten. Värjemålsed. Från det nyss afslutade Glanshammarstinget i Nerike meddelar Nerikes Allehandas referent följande: Till nästlidet års vinterting hade betjenten Anders Otto Jonsson instämt bruksegaren Selim Heijkensköld med påstående om ansvar, för det hr H. vid särskilda tillfällen svårt misshandlat Jonsson, hvaraf blodviten och sår uppkommit, — hvarjemte husbonden till samma ting genstämt : ; Jonsson med påstående om ansvar tör husbondes töfverfallande. Uti ifrågavarandemål, hvilket hitintills förevarit vid tre särskilda ting, hafva en mängd vitt-nen blifvit hörda, af hvilka ett berättat, att då vittnet vid omstämda tillfället inkommit uti bruksegaren H:s rum, lågo båda parterna på golfvet, Heijkensköld ofvanpå Jonsson och hållande honom uti båda armarne, samt att, sedan parterna uppstigit, Jonsson, hvilken befunnits vara mycket blodig i hela ansigtet, visat vittnet på en piska, som låg på golfvet straxt invid den plats, der parterna legat, förmälande Jonston, att han med piskan blifvit slagen af Heijkensköld, hvilken åter förnekade detta, med påstående, att han lagt pioskan hredvid sig endast för att i nödfall dermed kunna försvara sig. Heijkensköld har erkänt, att han vid ett annat tillfälle slagit Jonsson för munnen med en stöfvel. På grund af hvad i målet förekommit, fann Glanshammars häradsrätt skäligt ålägga bruksegaren Heijkensköld att med sin salighetsed i målet sig värja; med hvilken eds afläggande dock lemnades honom anstånd och betänketid till nästa ting.