Dagens Nyheter – 8 mars 1869, sida 2

egentligen du fruktar? Till och med det värsta som kan hända, är icke fruktansvärdt. — Nej, nej, jag vet att detta är blott en pröfning, som snart skall vara öfverstånden; kanske de i detta ögonblick äro ense om att frikänna dig och begifva sig till domsalen, dit du i sådant fall straxt blir kallad. — Jag önskar dock att jag finge tillsluta mina trötta ögon. — Men vill du att de skola träffa dig sofvande? Vill du ådagalägga en sådan likgiltighet? — Det är antagligt, att de skulle tro det lugn, jag verkligen känner, endast vara låtsadt. Nåväl då; jag bryr mig icke om att lägga mig. Låt oss sitta vid hvarandras sida. De satte sig ned, hållande hvarandra i handen. Men Ferrols trötthet blef honom snart Öfvermäktig. Han upphörde att tala med Elinor, hans hufvud nedsjönk småningom mot ena armen, som han lagt på det lilla bordet och han föll i djup sömn. Elinor sait bredvid honom, visserligen äfven hon i starkt behof af hvila, men ur stånd att ens tillsluta sina ögon. Hennes hörsel var skärpt till en onaturlig grad, så att hon kunde uppfatta det svagaste ljud. När dazen redan började gry, lät det väntade ljudet höra sig; steg nalkades. Dörren uppläts och guvernören i egen hög person inträdde, för att säga att juryn anmält sig färdig att afgifva sitt yttrande, och domen