Dagens Nyheter – 6 mars 1869, sida 2

och bortslösar sitt underhåll på ett ovärdigt sätt, då är det representationens pligt att träda emellan. Talaren ville ej ingå i någon pröfning huruvida ett sådant fall nu föreligger; han endast uttryckte den förhoppning, att den största sparsamhet måtte ,öra sig gällande och att regeringen i detta fall måtte föregå landet med godt exempel. För närvarande ansåg tal. det varatjenligast, att yrka bifall till utskottets betänkande. Hr Posse beklagade, att första hufvudtitelns anslag ej blifvit så ordnade, att de ej kunde åstadkomma försök till slitningar mellan statsmakterna och att man kunde slippa återkomma. till sådana ömtåliga disskussioner, som denna, Sådana anslag, som det till första hufvudtiteln, borde lemnas orubbade, detta har varit statsutskottets åsigt. Bättre än att aflåta en skrifvelse; vore att genast göra indragning, ty derigenom handlade man mera öppet och ärligt. Talaren instämde för öfrigt i de skäl, som hr Hierta anfört. Hvad öfverskriften till statsutskottets-port betriäffade, så vore den kanske sådan, som herr Siljeström angifvit, för dem, som kommo in i utskottet; men för dem, som klappat på statsutskottets dörr, hade ganska ofta förhopphingarna blifvit uppfyllda! Hr Liss Olof Larsson förenade sig i de åsigter och yrkanden, som herr Jöns Pehrsson uttalat. Hr Gripenstedt ville ej ingå i någon undersökning, huruvida representationen kunde nedsätta anslaget, utan ville endast fästa uppmärksamhet på de förbållanden, hvarå detta förslag beror och hvilkas rubbande är förenadt med stora svårigheter. Talaren betonade i detta afseende att utgifterna för hofstaten äro beroende af-inkomsterna, samt instämde hufvudsakligen i de åsigter, andra talare förut utvecklat. Men frågans allvarsammaste sida är den politiska. Tall var öfvertygad om att motionärens motiver voro rena; men det ligger nära till hands-att bedöma dem helt annorlunda. För sina enskilda åsigter rörande detta anslag och huruvida några besparingar deri för statskassan kunde göras, ville tal. ej redogöra, men ansåg under närvarande förhållanden att kammaren borde lemna bifall till statsutskottets betinkande. . Hrr Olof Nilsson från Westerbottens län, Per Nilsson från Kristianstads län och F. Pettersson från Öland understödde motionärens förslag. Hr Mannerskantz höll sig endåst vid den grundsatsen, att representationen ej hade rätt att afkorta det anslag, som konungen en.gång fått sig tillförsäkradt. Tal. gick till och med så långt att en nedprutning skulle störta vårt land i olycka, ty derigenom skulle vår frihet och vårt sjelfbestånd hotas. Uppehållandet af svenska kungadömets virdighet var en oeftergiflig pligt för riksdagen och derför borde anslaget beviljas oafkortadt. Hr C. Az. Larsson hade vid regentombytet 1859 tyckt tillfället vara passande att söka få apanaget till konungen nedsatt och i detta afseende väckt motion. Den rönte dock så ringa sympati, att till och med i bondeståndet behöfdes den förseglade sedelns hjelp, för att bifall skulle erhållas. 47 röster stannade nemligen i voteringen mot 47, men sedan anmälde många fler än 47 reservation mot det af ståndet nedprutade anslaget. Han hade således förlorat allt hopp och ville derför bifalla utskottets betänkande. Anslaget bifölls äfven utan votering, men angående den föreslagna skrifvelsen voterades, och förkastades förslaget derom med 126 röster mot 50. Angående andra hufvudtiteln bilöllos utan di-kussion alla dess punkter, såsom statsuts skottet, i enlighet med k. m:ts proposition, föreslagit, med undantag af 1:a och 15 punkterna. Den förra, om krigshofrätten, hvars indragning föreslagits af hrr Petter Pettersson och Jöns Pehrsson, med hvilka hr Ola Månsson sig förenat, gaf anledning till en mycket envis debatt, hvilken efter en och en half timmas tid slutade med att anslaget utan votering bifölls. Det yrkande, som under diskussionen gjordes, var att anslaget icke måtte uppföras å ordinarie stat. Den 12 punkten gällde anslag af 50,000 rdr till nytt kronohäkte i Westervik. Hr Svensgn yrkade att fängelset skulle byggas i Wimmerby, som understöddes af hr Ekroth, hvilken väl kände till, att båda städerna skulle känna sig lika lyckliga om de finge ett cellfängelse och dock måste gifva Wimmerby, såsom mera centralt beläget, företrädet. Westerviks talan fördes af hr Key och då utskottet äfven föreslagit denna stad, blef detta af kammaren godkändt. Beloppet, som under denna hufvudtitel; eller till justitie-departementet, blifvit beviljadt uppgår till 2,495,700 rdr. Anslaget, som riksdagen beviljades uppgick till 2,354,100 rdr. Gårdagens aftonsammanträden. FÖRSTA KAMMAREN. Aftonens sammanträde öppnades med en ganska liflig debatt angående bevillningsutskottets betänkande n:o 6 i anledning af ena inom andra kammaren väckt motion om åtgärders vidtagande för att hämma oloflig var