Dagens Nyheter – 5 mars 1869, sida 1

Alla gingo in härpå, och man satt snart i vagnen. — Ni följer oss, herr Ferrol, icke gannt? — Nej, mina herrar, jag rider hem så snart jag finner min häst. — Spisa åtminstone middag i vårt sällskap; det blir ju ingen krokväg för er! — Nej, jag tackar; jag måste verkligen rida direkte hem; min hustru väntar mig. Tarväl, mina herrar! — Farväl! svarade lord Ewyas misslynt. När det blir förhör om den skjutne mannen — ett sådant förestår naturligtvis — så är jag redo att ställa mig på er sida och svara, när ni kallar mig, tillade han hjertligare. Farväl och ännu en gång tack! — Ar det icke förunderligt med hans oryggliga beslut att aldrig vara i sällskap, yttrade lord Ewyas, när vagnen rullade bort. — Utomordentligt märkvärdigt! svarade sherifen Smith; äfven jag har förgäfves flera gånger inbjudit honom. Jag kan ej öfvertyga mig om att han är folkskygg! — Åhnej, svarade lord Ewyas, han har ofta visat, att han ej lider af något sådant... Ferrol kände sig emellertid lycklig öfver ait upploppet var stilladt, lycklig öfver att åter sitta i fadeln på sin springare, lycklig att få återvända hem: Elinor hade hört hofslag och uppmärksam på alla ljud utifrån, när hennes man Var borta, stod hon och väntade på bud eller: bref från honom i samma ställning, hvari bon sprungit upp