EH tryekfrihetsfrågan. (Insändt). Oaktadt man inom det liberala partiet länge varit ense om att vår tryckfrihetsförordnving lider af månvga brister, har man dock undvikit att vidröra bestämmel:erna deruti af misstroende till våra båda statsmakter, hvilka man befarat kunna vara i stånd att antaga enJagstiftning i ifrågavarande hänseexde) som vore sämre än den närvarande. Som emellertid frågan nu kommit under reresentationens ompröfning, torde det vara varje medborgares pligt att efter förmåga draga i härnad för tryckfrihetens heliga sak, och, om man också ej derigenom lyckas tillkämpa sig något bättre, åtminstone söka be vara det mått af frihet, gom nu finnas. Mången frihetsvän drifver den satsen, att då tryckfriheten utgör en af de oförytterliga medborgerliga rättigheterna, är densammas blotta ifrågasättande, hvilket en särskild lagstiftning derom, äfven vär den innehåller dess medgifvande, alltid innebär, en förolämpning mot nämnde rättigheter.