Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 2

stämma nästan skrämde henne; hennes varma, lifliga blod afkyldes hastigt och hon frågade i en fullkomligt förändrad ton: Hvarför vill du ej följa med oss, Paul? — Skall jag säga dig det? frågade han och lät ett klart leende jaga bort ansigtets allvar; men hon kunde ej glömma det tonfall, som skrämt henne och hon ville ej låta honom skämta bort saken. —-Ja, säg det, det må vara hvad som helst! bad hon och tillade trohjertadt: Kan det finnas en gömd tanke mellan. dig och mig? — Hvad! Du skulle vilja afstå från balen, för att sitta här och lyssna till mina ord, förutsatt att jag hade någonting att säga dig? — Ja, hela natten . svarade hon, och började vid dessa ord att afdraga de nyss påtagna handskarna. — Åh nej, det skall ej räcka så länge, sade Ferrol och lade sin hand på hennes arm — ett ord, som aldrig kan glömmas, är snart sagdt! — Men, för himlens skull, säg. det då! utbrast fru Ferrol; både ängslig och nyfiken. — Nåväl, Elinor, orsaken hvarför jag ej följer er är — pass nu på, min älskade hustru! -— är den, att jag — ej tycker om att resa bort. — Ack, Paul, du gör narr af mig! — Nej, det gör jag icke. Jag ville förr skratta åt ett helgon; Med dig vill jag le och gråta till dess du kommer hem, och derefter glädja mig åt allt, som du har att berätta. Farväll godnatt, Janet! Jag måste arbeta träget me