Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 2

Statsrådet Berg ville upptaga till besvärande de anmirkningar, som blifvit gjorda mot regeringen, då justitiestatsministern ej var nirvårande, utan uppehöll sig i första kammaren, der samma fråga samtidigt diskuterades, Tal. ville först återkalla i minnet hvad som rörande denna fråga förekom i andra kammaren vid förra riksdagen. (Han uppläste frih. DeGeers bekanta förklaring, hvarigenom hr Nils Larsons motion då afslogs.) Frågan om handelsoch sjöfartsfonden — så ungefär fortsatte hr Berg, med hvars utmärkta förmåga som talare kammaren ej förut gjort bekantskap — var då en helt annan än nu. Nu gäller det ej annat än en öfverflyttning af liqviderna eller att gifva en annan form för aftalet om anslaget. Nu är följaktligen ej fråga om någon minskning af k. m:ts makt, såsom det var vid förra riksdagen, ty dispositionsrätten öfver sjelfva fonden har ej ifrågasats, att k. m:t velat afsäga sig. Det är reservanterna som föreslagit detta; de vilja så småningom beröfva k. m:t denna dispositionsrätt och såmedelst en vacker: dag låta k. m:t stå med sina förbindelser, hvilka på grund af denna fond blifvit ingångna, utan medel att follgöra de ingångna förbindelsetna. Tal. hade tillrådt k. m:t att taga det steg, som nu blifvit klandradt, menhan skulle ställt sig på alldeles samma punkt som regeringen vid förra risksdagen, derest det blifvit fråga om dispositionsriät ten. I följd häraf uttryckte tal. slutligen den önskan, att kammaren måtte bifalla utskottets tillstyrkande till k. mits proposition. Hr Key hade förnummit att så många i följd af reservanternas förslag sett spöken på ljusa dagen, att han ej förvånade sig öfver, alt sådana äfven syhtes i andra kammareh nu så sent på qvällen. Var fonden tillkommen gehom ett kontrakt emellan statsmakterna, så var det tal. bestämda åsigt, att regeringen med sin proposition nu uppsagt detta kontrakt. Sedan tal. sökt att genom en nirmare bevisning gifva stöd åt riktigheten af denna sin uppfattning, företog han sig att tolka grundlagens mening angående. befogenheten för den ena statsmakten att utan den andras hörande indraga ordinarie anslag: Han citerade i detta afseende åtskilliga författare och uppläste några beslut som förra riksdagen fattat samt kom slutligen till det resultat, som han ansåg obestridligt, att riksdagen äri sin goda ritt, om den anser nödigt att indraga ett eller annat af dylika anslag. Han yrkade bifall till reser: vanternas förslag, hvars antagande ifven föror: dades af hr Nils Larson i Tullus. Hr Rundbäck delade i afseende på frågan i sin helhet reservanternas åsigter, men hade i afseende på ett anslag, som af handelsoch sjö sfonden med 18,500 rdr årligen utgått till Kinsö karantänsinrättning, starka funderingar; huruvida dessa penningar blifvit väl använda, Ref. kunde genom sorlet i salen ej uppfatta de skäl, hvarpå tal. stödde sitt tvifvel i detta fall; men förmodar, att tal. sjelf ej tillfullo kunde öfvertyga sig om nämnda karantänsinrättnings behöflighet, efter som han yrkade återremiss a den punkt, hvari anslaget till densamma be: stämmes. Hr Per Nilsson i Espö hade inom utskottet talat och röstat för k. mits förslag och ville göra det äfven nu. Han ansåg det ej vara an: ständigt af andra kammaren, att nu sätta sig på tvären och visa sig oförnöjd, när regeringen gått den så långt till mötes och hvarför han var rei geringen tacksam. Hr Posse, som under förra riksdagen vid bei handling af denna fråga stått bland de besegi rade, var äfven tacksam för regeringens tillmötesgående, och han skulle varit det ännu mer; om han kunnat gilla äfven motiverna derför: Så var dock ej hindelsen. En af regeringens ledamöter hade nyss yttrat, att k. m:t möjligeft skulle kommit att stå med ingångna förbindelset utan medel att fullgöra dem. Tal. var öfvertyi gad, att k. m:t ej hade något skäl till fruktan att svenska folkets representanter skulle försätta landets regering i en sådan ställning. Vår historia bevisade otillbörligheten af en sådan farhåga: Saken ir den, att regeringeh ej hyser fullt föri troende till representationen, af hvad skäl visste den bäst sjelf. Skulle misstroende mot regeringen uppstå hos riksdagen, så har den så många andra anslag genom hvilkas indragande den kan visa detta, ält regeringen blefve omöjlig utan att man behöfde tillgripa handelsoch sjöfartsfonden, hvilken ej bör ega så stor betydelse, om man: får tro hvad en regeringsledamot under förra riksdagen påstod, nemligen att dispositionsrätten: öfver fonden vore en fiction, om anslaget ctill densamma borttoges. Reservanterna hade ingalunda velat bryta ett ingånget aftal, de hade endast underställt k. m:t sin mening och sålunda handlat fullt lojalt. Löses emellertid frågan ej nu, så hoppades tal. att regeringen med vanlig beskedlighet och välvilja för nästa riksdag framlägger ett nytt förslag i öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter. Finansministern hr af Ugglas betonade ytterligare hvad stadsrådet, Berg förut yttrat. Han ville ej undersöka skälet för reservanternas fråmställning, men anmirkte att det vil var klart för hvar och en, hvilken skillnad det är emellan att 1å använda räntan at ett kapital eller att vid förefallande behof kuuna disponera hela kapitalet. Hr v. Sehultzenheini, påstod att konseqvenserna af regeringens ombytta åsiet framkallat reser