Dagens Nyheter – 1 mars 1869, sida 2

segelfarten till högst 30,000, och å den utri7 kes — en tjugondedel af 1868 års afgifter — till omkring 35,000 rdr. Statsutskottet bade i inkomstbetänkandet upptagit dessa medel, i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition, till 650.000 rdr. Hr ijk öppnade debatten i andra kammaren. Denne talare, som sillan låter höra sig vid diskussionerna, visade nu (hvad kammarens ledamöter enskildt väl känna) att detta icke härleder sig af bristande förmåga att uttrycka sina tankar på ett klart och ledigt sätt. Han slöt sig helt och hållet till hv Werns åsigter och yrkade, under anförande af ytterligare skäl, bland andra nödvändigheten att upphjelpa vår aftynande sjöfart, bifall till hans reservation, med förkastande af statsutskottets framstillan. Hr Ahlgren visade, att representationen vid åtskilliga riksdagar beviljat många lättnader för andra inom vårt land naturliga niringsgrenar, till exempel bergsbruket, och ansåg det vara öfverensstämmande med billighet och rättvisa, att man äfven söker lossa de band och bördor, som förhindra utvecklingen af vårt skeppsbyggeri och vår sjöfart, detta så mycket heldre, som på senaste tider utfärdats förordningar angående den senare, hvilka visat sig ega en alldeles motsatt verkan. Tal. ansåg det vara allt annat än rättvisa att man, genom att uppbära större fyroch båkmedelsafgift af sjöfarten än som behöfves för dermed afsedda ändamål, beskattade denna industri mera än andra och använde deraf flytande intägter för fyllande af för densamma främmande behof. Hvarför skulle sjöfarten skatta särskildt till krigsfartygs byggande? Han yrkade derföre på det varmaste bifall till herr Werns förslag. Hr Björck instämde helt och hållet i den förre talarens skäl och betonade särskildt, att antagandet af herr Weerns reservation ej vore annat in lossandet af ett band på den inhemska produktionen. Uppbörden från fartyg, som besörja den inrikes sjöfarten, är dessutom så svår och så dyr, att det på det hela taget, ej vore någon förlust om dessa afgifter helt och hållet efterskänktes. Hr Kallstenius uttalade den åsigten, som ej väckte ringa förvåning hos kammarens ledamöter, att Kongl. Maj:t, riksdagen oåtspord, eger att bestämma om denna afgift, hvarför han ansåg det vara obehörigt af riksdagen att opinera i frågan. Då emellertid utskottet hade föreslaget en skrifvelse till Kongl. Maj:t ville tal., under anförande af skil, hvilka ref., i anledning af sorlet i kammaren, ej var i stånd att uppfatta, yrka bifall dertill. Hr Gripenstedt förvånade sig öfver att utskottet så snäft behandlat hr Wzeerns motion, hvilken förtjenat att större afseende fästats dervid. Redan 1866 hade behållningen å denna inkomstpost öfverstigit en million. Afgiften är följaktligen högre än som behöfs. Att nedsättning sker är således ej annat än enkel rättvisa, som riktigt anmärkts af hr Ahlgren, hvilkens öfriga skäl för nedsättning tal. gillade. Man talar ofta om nödvändigheten af understöd och uppmuntringar åt särskilda näringar; tal. vore ingen vän af dylikt, emedan han alltid hyst fruktan för, att sådant skydd och understöd lemnades på andra näringars bekostnad, hvilket i det hela taget vore dålig hushållning; men då den nu föreslagna lindringen hade en bestämd rättslig grund, ville tal. tillstyrka afgiftens borttagande från inrikes sjöfarten och endast i afseende å den utrikes biträda ntskottets förslag om skrifvelse angående nedsättning, i den mån försigtigheten tillåter. Hrr CO. Ifvarsson, Witt och P. Olsson från Helsingborg bestredo allt afseende å hr Werns reservation, yrkande bifall till utskottets hemstiällan. Den andra i ordningen af dessa talare beklagade visserligen djupt aet lägervall, hvari skeppsbyggeriet och sjöfarten bär i landet för närvarande sig befinna, men han kunde dock, i anledning af att så många fyrbyggnader innu behöfvas vid vår långsträckta kust, icke bidraga till, att de medel, som dertill förnämligast voro afsedda, minskades, och den senare tal. visade genom anförande af siffror, att reservantens förslag uti ingen nämnvärd grad blef till hjelp för vår sjöfart. Hr Posse gendref hr Kallstenii yttrande. Regeringen har rätt att bestämma taxan, men riksFagen afgör om någon afgift skall finnas eler ej. Sjöministern hr Thulstrup förordade antagandet af utskottets förslag om skrifvelse till K. Ma:t, under förklarande att regeringen skulle tillse att den nedsättning, som kar åstadkommas, äfven skall blifva föreslagen. Häruti instämde äfven hrr Bezonius och Adlersparre, och bifölls betänkandet utan att votering begärdes. Äfven i Första kammaren föranledde denpa fråga en längre diskussion, hvarunder hr Silfverschöld först yrkade bifall till hr Weerns förslag och sedermera deri ucderstöddes, utom af motionären, af hrr J. J. Ekman, Wallenberg, Tornerhjelm och Bennich. De skäl, dessa talare anförde voro desamma som i Andra kammaren framhöllos af samma meningsförfäktare der. För bifall till utskottets hemställan uppträdde statsrådet Ehrenheim och hrr Montgomery-Cederhjelm, Skogman, Sprengtporten, Nordström, C. A. Raab