Dagens Nyheter – 27 februari 1869, sida 1

mar derigenom... Hon kysste mig visst tjugo gånger i dag, liksom för att bli säker på, att om jag hade kolera, så skulle äfven hon få den. Om jag hade den, ville jag gerna dela med mig deraf åt henne och dö; men jag känner mig fullkomligt frisk. Jag njuter lifvet — Vi njuta båda deraf. Efter måltiden sutto vi hela den herrliga aftonen i biblioteket, och här slutar jag mina anteckningar i dag, för att lyssna till hennes gudomliga stämma. När vi fått nog af sång, läsa vi en timmas tid och gå sedan till hvila ... Huru lycklig och dock... Dessa drömmar, som störa min sömn, drömmar om den tid som varit! Dessa tvenne förfärliga års olycka framstår der ånyo och griper mig och gjuter fasa i min själ. Aldrig har jag dock ännu drömt, på hvad sätt döden befriade mig från denna qvinna, fast det var på en sällsam och tragisk väg, han kom... Fru Bartlett frågade mig en dag, om jag ej var mycket bedröfvad öfver hvad som inträffat? ... Jag, bedröfvad! Nej, jag var mycket, mycket glad!... Men jag sade henne, att jag var bedröfvad..-. Några dagar derefter skref fru Ferrol: Paul reste tidigt bort i dag, fastän vi sutto uppe till kl. 2 på natten: vi hade så mycket att tala om. Hvad det vore herrligt, om det ej funnes någon tid, så att man oupphörligt kunde sysselsätta sig med hvad mån är road af och, när nöjet toge slut,