Dagens Nyheter – 27 februari 1869, sida 1

Bref om den stere Tullberg och hans förste sekreteFfare Eskil. I Eslöf der 24 febr. Tullberg är omkring 50 år gammal och har på senaste tiden slagit sig på att förtära starka drycker, så att nästan ingen enda afton gått förbi, utan att han varit rusig. Han är då bråkig och oregerlig.: Hans barns uppfostran lärer vara ytterst fanvårdad. I nyktert tillstånd inbillar sig Tullberg vara ett försynens redskap för alt frälsa de stackars hofveribönderna från deras olidliga träldom. I den popularitet, som i vissa åelar af provinsen kommit konom till del, ser Han ingenting mindre än Guds fiöger. Frälsebondefrågan har emellertid för honom varit en god ko att mjölka; men hvad ryttavarlet hvad kon mjölkår, Om Bon för hvår gång sparkar omkull buttsn? fäger: skånvingen. Tulbergs affärer äro derför långt ifrån lysande: Do vilda orgierna med fylleri och kortspel, för hvilka häns stuga varit skådeplatsen om rätterna, hafva läntat hans börs så fort som penningar iafntit. Om sättet, på hvilket Tullberg inkommit på sin uppviglarebsna, berättas följande: I provinsen finnes em gammal gubbe, vid namn Åke Kull, om hvilken mänga vidurderlika berättelser äro gävgse. Ilan har nemligon försökt sig i hvarjehanda sociala funderingar och hans HKif lär hafva våiit något äfventyrligt. Han har uttalat sina ideer i en mängd små foikskrifter, som blifvit tryckta och utkolporterade genom en numera gammal man i Malmö. Åke Kull ånses af allmogen såsom ett jnridiskt ljus af första ordningen, och han är den förste, jag bört nämnas, som hat frälsehondebefrielsefunderingar. (Gör makon till ord om pi kan!) När Åke Kull bråkade med frälsebondefrågån kunde ban icke sjelf uppträda inför domstoflarne, emedan han var dömd äran förlustig ). Han lät då korpora!en Tullberg upp) tÄrelöst dömåd, undertecknade han sig en gång i besvär till Högsta domstolen. Vitro, att han fått äran åter, och att det var at annan anledning som han icke sjelf förde talan mot herremännen. D. N.