Dagens Nyheter – 27 februari 1869, sida 1

träda i sitt ställe, men fann snart T. dum och omöjlig samt afskedade honom, Nu hade dock Tullberg fått veta, att här finnes något i verlden, som benämnes jordebok-och beslutade att med denna talisman göra sin lycka. Han hade tagit afskrift af Å. Kulls jordeboks-afskrifter och sedan har han från kammarkollegum och lärsarkiven förskaffat sig sådana jordtboka-afskritter för de flesta godsen. Gevomser man en sådan gammal jordebok, synes att Äera frälsehemman stå upptagna under benämning kroxo eller kronoskatte. En sådan uppgift i jordeboken har för Tullberg varit en liten guldgrufva. Här har man ett af de stulna hemmanen, har han sagt, och ryktet har inom kort utbasunat sådana ord, hvadan Tullberg snart haft besök af egaren, som med glädje omfattat en utsigt att slippa sin plågoande brinspektoren. Man ser ofta sjuka begagna de oförnuftigaste läkemedel för att återvinna sin helsa; den drunknande griper efter ett halmitrå o. 8. V. Bönderna, hvilkas okunnighet är riksbekart, och hvilka från barndomen funnit sig hånade, förslafvade och trampade i stoftet af herrarna eller fastmera dessas inspektorer och rättare, sågo i Tullberg en engel, som var kommen att för dem förkunna fribetens evangelium. Hoppet är det sista, som öfvergifver menriskan, och vär Tullberg år efter år processade och bråkade, utan att detta ledde till något för bönderna fördelaktigt resultat, nedslog detta hvarken Tullbergs mod eller böndernas förboppningar.) Jag har påstått att Tuilberg är utan alla framstående egensksper samt både dum och okunrig. Jag vill nu tillägga, att det är just detta som gjort det möjligt för honom att rosa fram på den vådliga banan, ty om han egt förmågan att tänka sig rågot framåt eller tillbaka i tiden samt kombinera orsak och verkan, så bada han för länge sedan upphört att. dritva sitt spel Så dum är han dock icke, att han icko insett stt rörelsen vnxit horom öfver hufvudet och han har för siva pärmaste Ofta beklagat sig deröfvyer, när han varit så press nykter, äfvensom öfver tidningarna, som ånkat upp bistorier om honom, som antivgen varit förvridna eler helt och hållet diktade. Sådant förde houom dock aldrig på den tavken att i tid draga sig tillbaka. Troliatvis kunde han det ej, emedan han sakvade använ resurs för sin tyistens. Tallberg har aldrig, ej en3 för sing närmaste, velat medgifva att hav baft någor del i arbet-instållpingaruva Ciler dylika handlingar. Det säges, att Tallberg i jäcgelset bär sitt öde med löga, och at und: de förhör, som af landasekreteraren Krok och lardshöfding Troil hål-. lits mej honom och hans medhjelpare detta luga icke I-must korcm. Jar kävner ej när eller hvar rättexånvg mot bono kommer att anhängiggöras. (5c under Stockholms nyheter). Per löjliga expeditionen till Kärrstorp föranledies, söm tidricgarnes lsare redan känna, af ett öfverdrifvet telegram från stat:orsidspektoren Bergholtz i Stehag till inud;sekreteraren. Hr Bergholiz var dragen vid päcan af det boställsamms ryktet, som gör ett berg af en tutva. Expediionens utrustande skedd förvånande hastigt. -1n sådan raskhet kunde man knåppsst väntat Stade att den var obeböfiis. Nägra tidviugar ha påstått, att: folket skirgrades i följd si militärens arryckande; men detta är oriktist. De flesta gingo från stället derför att bränvinet var slut och några kanvor, som efterskickades, blefvo konfiskersde. En hop poikar och några dagdrifvare, som icke hörde till ligan, stodo der i det täingsta, desss då utom dem, som egentligen kunde räksas till haosets folk. En blif2) Vi erinra derom, att det många gånger hiändt, att såväl kronan som enskilde personer återvunnit hemman i Skåne, hvilka orättmitigt befunnits i andra händer. D. N. Hannen Tree See om tg SN gen TIG gg RE RR de a