nit så verksamma och förslagna ledare, att lugnet syntes hotadt af verklig fara. Flera personer i grefskapet hade mottagit anonyma bref, fulla af hot, hvilket på åtskilliga ställen äfven blifvit utfördt genom mordbrand m. m. Den, som sist bort utses till offer för denna förföljelse var vil fru Bartlett; men det inträffade likväl, att ett bref af misstänkt utseende en morgon lemnades henne af hennes hofmästare, en person, som länge varit i familjens tjenst, och hvilken nu stannade vid dörren, synbart nyfiken att få lära känna brefvets innehåll. Hon öppnade detsamma och fann deri följande märkvärdiga ord: En dag, då ni minst väntar det, skall ni bli innebränd. Ett skrik från hennes sida besvarades med ett utrop från hans; men hon märkte ej i sin förskräckelse, att hofmästarens rop hördes innan han ännu kände brefvets innehåll. Han vred sina händer i förtviflan och skrek, att det var ute med dem allesamman, innan han läst ett ord i det bref, som innehöll hotet. Ferrol blef naturligtvis genast rådfrågad; han rådde henne att vara lugn och trodde meningen vara, att endast söka aftvinga henne penningar. Detta blef dock icke händelsen, ty vecka efter vecka kom på bestämd dag ett liknande bref med samma innehåll: En dag, när ni minst väntar det, skall ni blifva innebränd. Brefven lem