glädje, liksom då ett moln seglar öfver unga kycklingar och injagar hos dem en instinktmessig skrämsel, alldeles som vore en hök mellan dem och solen. Tan yttrade i sträng ton till den förskräckta guvernanten, att hon aldrig mer skulle tillåta ett så opassande skämt, vid äfventyr att i annat fall genast skiljas från sin befattning. Janet var således icke längre Hugh Bartletts lilla hustru, och guvernanten och amman kommo öfverens, att de handlat mycket förhastadt, då de tillstyrkt denna förening. I öfrigt var Ferrol, liksom förut, mycket vänligt stämd mot fru Bartlett och gjorde henne vigtiga tjenster; han fann sjelf att han var henne ett oumbärligt stöd, långt innan han märkte, till hvilken grad han genom denna hjelpsamhet bundit sig sjelf. Lord Ewyas beundrade den energi, som Ferrol utvecklat till gagn för hans svägerska — och hans beundran minskades icke deraf, att han sjelf behöfde hjelp, ehuru af ett annat slag. Han var nemligen ståthållare i grefskapet, och fann ej det bistånd han behöfde af sina underlydande tjenstemän, hvilka egde föga kraft, isynnerhet när det gällde att utveckla mer än vanlig sådan. Ett dylikt ögonblick hade nu inträffat. Den fattiga befolkningen hade blifvit orolig, i anledning af nedsättning i arbetslönerna; den hade sammanrotat sig och fun