Dagens Nyheter – 22 februari 1869, sida 2

Johansson, svarande. Wigert har nemligen uttagit stämning å sina medsystrar, med yrkadt ansvar å dessa, för det de vid fyra olika tillfällen våldfört sig å henne. Under målets handläggning ådagalade Wigert en ovanlig munvighet, utförligt beskrifvande de lidanden hennes goda väninnor åsamkat henne. Bland annat hade kiiranden blifvit öfverhälld med aska och vatten, så att hon blifvit alldeles svart; någon tid derefter öfverspolad med en kruka, fylld med kalkvatten, så att hon blifvit alldeles hvit; hennes kjortlar och koftor hade ruttnat genom pågjutningen af ofvannämnde ingredienser och hennes ena öga skadats. Den 5 februari hade emellertid hennes lidanden nått höjdpunkten, enär svarandena då infunnit sig å gården till hennes bostad, slagit henne med en käpp öfver näsan, så ögona gått igen, samt då hon vid försvaret af sitt lif, slagit ikull ena motparten i en rinsten, den andra väninnan plaggat på henne med en stör i ryggen; vid sistnämnda tillfälle hade käranden blifvit frånsliten en schalett, till ersättning hade hon blifvit serverad med innehållet ur ett onämnbart kärl. Ordf. (efter åhörandet af kärandens utförligt beskrifna pinohistoria, till Pettersson och Jakobsson). Ni ha burit er bra åt, ni! Jakobsson och Pettersson (i korus). Nej, jag tackar, vi ha inte burit oss åt alls, vi. Ordf. Är allt osannt, som hon säger, kanhända? Pettersson. Ja vars, för hon kom ut med sqvaller i somras, å derför sa ja till henne att hon skulle bekänna å ta tebaks å div gjorde hon. Ordf. Nå, Jakobsson nekar också? Jakobsson. Ja, si, för hon ljuger, så att jag inte känner till nånting alls. Ordf. Det där skall väl betyda att hon nekar, kan jag tro (till käranden): har du några vittnen? Wigert. Kommer aldrig i fråga; jag har minst. . å, jag har en hel mängd. Ordf. (vänligt). Skulle ni ej kunna göra upp det här i godo? ... Gör det! Wigert (frigt gestikulerande). Nehej! kommer aldrig i fråga, på vilkor. Målet förekommer åter till handläggning om lördag, då svarandena skola vara tillstädes vid hemtnings påföljd. En meritförteekning. Efter remiss från poliskammaren hölls i lördags å rådhusrättens 6:te afdelning rausakning med för stöld af en portmonnä häktade, förre tobaksarbetaren Carl Herman Green. Den anklagades lefnadshistoria är denna: född af fattiga föräldrar, började Green redan i sina yngre år att stjäla, med den påföljd att han före sitt 15:de år blifvit dömd, för sju resor snatteri, att med aga i hemmet rittas. Efter uppnådda 15 år fortsatte han med sin äfventyrliga födkrok, hvadan han, den 9 dec. 1845, den 24 aug. 1846, 22 maj 1847 och den 11 sept. 1848 blifvit ådömd straff för snatteri. Den 4 aug. 1856 dömdes Green, för första resan stöld, att undergå 6 månaders straffarbete; den 10 jan. 1861, för andra resan, till 3 år och 4 månaders straffarbete. Sju gånger har den anklagade blifvit i rådhusrätten frikänd från ansvar för stöld, i brist af full laga bevisning. De tider Green ej sutit häktad för stöld, har han, till större delen tillbragt å Långholmen eller Rindön, såsom varande försvarslös. Green nekade fräckt att hafva stulit portmonnäen, påstående att det var hans, oaktadt fyra vittnen intygade angifvelsens riktighet. Utslag i detta mål afkunnas om lördag. Landsorten.