Dagens Nyheter – 22 februari 1869, sida 2

nästan lika förskräckt som hustrun, och han vände bort sitt hufvud från likrummet, då han infördes i huset. Han sökte att förebygga alla frågor genom upprepade försäkringar, att han icke begått mordet. Visst var det sannt, att frun ofta varit mycket hård och sträng emot honom, men han skulle icke velat begå en sådan handling för allt i verlden; hans husbonde tänkte kanske på hvad han yttrat om morgonen, men han hade verkligen icke menat något annat än det han sagt, och hvad det vidkom att sticka ihjäl frun, så skulle han för sin del ej en gång ha hjerta att slagta en gris. Då karlen omnämnt ett samtal med Ferrol, tillfrågades denne, hvad han visste om mannens sysselsättning eller yttranden på morgonen. En af juryns medlemmar anmärkte härvid, att Ferrol gagt, att han ej gett någon då han red ut. Han svarade, att han visserligen talat vid denne man, men att det aldrig kunnat falla honom in, att tänka sig något sammanhang mellan en så välkänd oah omtyckt person, som Frank, och ett så fasansfullt dåd, som här blifvit begånget. — Men hvar hade han lemnat honom, när han red bort? — På stallgården. — Hvart skulle han då gå? — Till Sitt arbete i trädgåden, Vid anställd undersökning visade det sig, att han varit ensam i trädgården och att han