En af de konstitutionella grudreglorna är att representationens första kammare skall. utöfva en granskande, återhållande makt gentemot den andra kammaren. Den skall vakta samhällets intressen, så att de icke lida skada genom förhastade beslut af den lättrörligare, oftare omvalda andra kammaren. När så konungamakten i konstitutionella och legislativa frågor har sitt veto, måste alla mål inom nämnde kategorier genomgå en tredubbel sigtning och pröfning — tre instanser — förrän de blifva definitivt afgjorda. Sådan är den konstitutionella praxis i Europas flesta stater, och de varmaste anhängare af det konstitutionella systemet äro de som sätta det högsta värdet på denna fördelning af den lagstiftande och skattebeviljande maktens attributioner. Första kammarens här i början omtalade ändamål kan icke blifva rätt uppnådt, utan att andra kammaren först afgör förekommande ärenden, lika litet som hofrätts pröfning af ett mål kan, i enlighet med hofrätternas ändamål, vinnas utan att underrätt först utlåtit sig. Det är således ett uppenbart fel i nu gällande riksdagsordning, när deri är stadgadt, att målen skola så vidt möjligt samtidigt föredragas i begge kamrarne. I följd af detta stadgande besluter den första kammaren, utan att hafva erbållit del af de skäl och motskäl, som kunnat blifva förebragta i den andra och utan att hafva hört de faktiska upplysningar som möjligen der blifvit framlagda. Och det kan hända att den besluter under alldeles samma opinions påtryckning som andra kammaren och under enahanda ögonBlickets eller tillfällets intryck. Deremot om den alltid behandlade ett mål sedan det var af andra kammaren afgjordt, vore den i besittning af ännu mera sakkännedom och skulle kanhända stundom just uti ifrågavarande beslut finna en väckelse till nogare besinning. Vår riksdagsordning är således behäftad med ett stort fel och står iuppenbar strid mot författarens egen afsizt. Detta fel har hr L. Hjerta i lördagens sammanträde med andra kammaren föreslagit att afhjelpa. Ett bifall till denna motion skulle närma vår konstitution till en något större likhet med den moderna konstitutionalismen, och det tyckes som första kammaren ej borde hafva något att invända emot att den blir satt på en högre ståndpunkt i bokstafven, liksom den redan är det i andan. Kuriöst skall blifva att se hvad landtmannapartiet — det oberäkneliga — kommer att iakttaga för ett förhållande till denna motion. a et rr. mar a Buren gt Do LAR sket