Dagens Nyheter – 19 februari 1869, sida 1

BEOCHERUREII, ER YUSAR ICON ULVIUTIHNRUCUS UUIVUMIS betaldt, afgöra huru lång tids enkelt fängelse då skall af den bötfällde undergås, hvarvid tidsmåttet bestämmes icke enligt någon uppgjord tariff, ulan efter den bötfilldes personliga förhållande och sakens öfriga omständigheter inom en stadgad gräns för längsta fängelsetiden; hvarefter, om den dömde anmäler sig åstunda en kortare fingelsetid, emot det att fängelset undergås vid vatten och bröd, exekutor eger meddela sådan ytterligare förvandling enligt föreskrifven berikning. Betraktar man åter andra, mera aflägsna länders lagar, finnas t. ex. vissa tyska stater väl medgifva domstol att förordna om fånges underhållande med endast vatten och bröd såsom en skärpning af straffet för några gröfre brott, men vid förvandling af böter skola dessa öfvergå till fängelse, utan att dylikt försvårande bestraffningssätt tillkommer. Vattenoch bröd-straff äro alldeles uteslutna ur Preussens allmänna brottmålslagstiftning och återfinnas icke heller såsom särskild straffart i Frankrikes och Englands lagar. Redan denna öfversigt lemnar tillfälle till den iakttagelse, att bestraffningen med fingelse vid vatten och bröd mest bibehållit sig inom de nordliga linderna; likasom det härvid må jemväl uppmtirksammas att, bland de anförda stater, inom hvilka sådant fingelsestraff ännu användes, Sverige ensamt (utom Finland) har i sina lagbestimmelser antagit, att detta straff i allminhet kan, utan våda för den dömdes helsa, verkstillas utan inskjutande af vissa uppskofsdagar, hvarunder vanlig kost skulle fången tilldelas. Emot fortsatt begagnande inom vårt land af fängelse vid vatten och bröd såsom ett i stället för böter, hvilka den sakfällde ej förmår erlägga, bestämdt förvandlingsstraff, hvarom nu ensamt tr fråga, torde kunna erinras, både att sådant fängelse är att hänföra, om än i mindre grad, till de alltmera försvinnande straff, som åsyfta att omedelbart tillfoga kroppsligt ondt, och att detta bestraffningssätt, ehuru ämnadt endast att vid förekommande fall motsvara den minsta straffpåföljd, som blifvit i lagen införd, eller böter, likväl är af svårare art in det, som tillämpas med afseende å viss urbota brott, för hvilka straffet är fingelse utan all skärpning. Såsom förvandlingsstraff företer sig fängelse vid vatten och bröd så till vida hårdare här än i Norge och Danmark, som det hos oss icke gjorts beroende af särskild pröfning eller af den bötfilldes val, utan blifvit ovilkorligen anvisadt, då tillgång till böterna saknas. Eniär sålunda, i detta fall, mindre öfyverträdelser och de ringaste förseelser, såsom synnerligast utgörande föremålen för böfestillämpning, måste ådraga den bötfillde fiänSEP ras ah hräöd, för liigsta bötesbelopp under minst tre dagar, antager strittes hirioenom en stränghet, som icke motsvarar hvarken tförseelsens beskaffenhet eller den derför ålagda påföljd, som skolat inträda, om ej den dömdes medellöshet mellankommit; och det bidragericke att utjemna, utan att i någon mån föröka den skilnad, som företer sig mellan lika felaktige af olika förmögenhetsvilkor, i det att bötesbeloppets utgifvande blifver för den bemedlade af föga betydenhet, medan den obemedlade nödgas underkasta sig att i stället utstå bestraffningen af fängelse vid vatten och bröd. Likväl har detta förvandlingsstraff tillkommit i ändamål att, till förmån för den obemedlade, kunna genom fängelsets skärpning förkorta tiden för dess varaktighet, Man må dock med fog ega den föreställning, att förlusten af personlig frihet såsom påföljd för öfvertridelser af ifrågavarande beskaffenhet skall uppskattas nog för att ej behöfva något försvårande strafftillägg, eller, om det härvid nu påbudna borttages, för att ej fordra någon större tillökning i tiden för förvandlingsstraffets undergående. De föreskrifter, gällande strafflag i detta hänseende innehåller, hafva otvifvelaktigt varit såsom öfvergångsstadganden nödiga; men en sådan deras bestämmelse torde ock vara redan uppfylld, utan att ur denna synpunkt någon betänklighet vid deras rubbning kan möta. De böra derföre, enligt min uppfattning och öfvertygelse, ersättas af andra nu mera lämpligare påbud, hvilkas utarbetande icke kräfver uppskof för afbidan af en kommande tid, som icke skall kunna hirutinnan gifva annan erfarenhet än den redan vunna. Jag tillåter mig slutligen i sammanhang hirmed uttala en åsigt, som nom detta område har för mig en inverkande betydelse, eller den att, så länge ringa förseelser med större eller mindre hårdhet bestraffas, någon väsendtlig förmildring i strafflagarnes stadganden