ridiskt ansvarig för allt hvad som i en tidning inflyter, så tro vi dock, att om-en känd politisk erson tecknar sitt namn under en uppsats, hvilken han vill ha införd sågom beriktigande, så ikläder nan sig sjelf det moraliska ansvaret för den ton, i hvilken denna uppsats är affattad. Liberalitet är en mycket god sak, men äfven den bör hafva sin begränshing. Den får icke gå derhän att den förnärmar andras rätt och bästa. Aftonbladet skall stå sig illa på längden om politiska personer taga det på orden och under sken af att lemna genmälcn utslunga mot den ena eller andra tidninger förklenliga omdömen. Vore grundsatsen riktig för Aftonbladet, så måste den gälla äfven för andra tidningar, och den skulle då leda derhän att hvarje riksdagsman kunde taga sig anledning at första bästa referat af bans anförande i någondera kammaren till att, så godt han kunde, sabla ned en tidning som rörande en eller annan fråga vore af annan mening än han, utan att den anfallne tidvingsredaktören, äfven om hans borgerliga heder vore anfallen, skulle kuona förskaffa sig laglig upprättelse, derest han icke åtalade utgifvaren af den tidning som inrymt anfallet. Man må låta tonen i en undertecknad uppsats gå på dess författares moraliska ansvar ärven när den icke är anständig, om man finner för godt; det kan icke vara rätt att hjelpa honom att utsprida kränkande beskyllningar, aldraminst då man sjelf ogillar dem.