Dagens Nyheter – 18 februari 1869, sida 1

Aftonbladet besvarade i går de två interpellationer vi ställt till detsamma i anledning deraf att det hade infört grefve Sparres s.k. genmäle. Vi hade erinrat om publicistmötets resolution, att genmälen riktade mot en artikel i en annan tidving först böra införas, sedan insändaren hänvisats till den ifrågavarande tidningen och plats der blifvit vägrad. Aftonbladet svarar att det icke så förfarit derföre att det utan reservation hade aftryckt, sålunda, helt och hållet adopterat Dagens Nyheters uppsats, hvilken derföre ur hvarje slags ansvarighetssynpunkt var att betrakta såsom Aftonbladets och mot hvilken sålunda genmälen med fullt fog kunde direkte sändas till. Aftosbladet. Huru oläglig följd det kan medföra att handla efter denna åsigt har nu förevarande fall ådagalagt. Om Aftonbladets redaktion hänvisat det s. k. genmäle ttill Dagens Nyheter, så hade -grefye Sparre måst affatta inledningen i ena anran ton och Aftonbladet hade derigenom undgått att, när det, såsom billigt var, reproducerat uppsatsen, blifva förledt till att införa förnärmelser emot en kollega. På vår erinran till Aftonbladet att deticke bort lemna Tam för sådana förnärmelser, hvilket vi tro hafva skett af bristande uppmärksamhet på innehållet af grefve Sparres skrifvelse, svarar Aftonbladet. Hvad ordalagen i grefve Sparres genmiile angår, så skulle vi för vår del önskat dem annorIunda, och om vi haft tillfälle att personligt utbyta tankar derom med grefve S., så skulle vi sagt honom att det vore bäst i hans eget och den saks intresse han förfäktar, om han i den allmänna diskussionen ville bortlägga denna ton af passionerad ovilja och ytterligt stegrad hätskhet, med hvilken han stundom far fram mot dem, hvilka han för ögonblicket betraktar som motståndare, en ton som — må han ursäkta oss, att vi säga det helt uppriktigt och utan skymt af bitterhet — är långt mera beslägtad med den ton som råder inom den sämsta delen af pressen, än han föreställer sig. Hade det insända genmiälet varit anonymt, så skulle det utan tvifvel till följd af denna hätska ton blifvit kastadt i korgen. Men ehuru vi hysa den åsigten, act det för tryckfrihetens ritta bruk och till förekommande af en oändlig mängd missbruk och tryckfrihetsprocesser å ena sidan samt trassel, spioneri och osäkerhet å den andra är oundgängligt nödvändigt att en enda person, nemligen hufvudredaktören, är ensam ju