Dagens Nyheter – 18 februari 1869, sida 1

Tig ni, herr Mauguin, tig ni, herr Thiers! I tron, att i hållen er vid saken; men det gören i icke. Frågan är denna: rättvisan har för ungefär ett år sedan i Pamiers sönderskurit en karl med en knif, i Dijon afryckt en qvinna hufvudet, vid S:t Jaques barridre i Paris verkställt hemliga afrättningar. Detta är frågan. Dermed skolen i sysselsätta er. Sedan kunnen i afgöra, om nationalgardet skall ha hvita eller gula knappar, och om säkerhet låter bättre än visshet) Mina herrar af centern, mina herrar af högra och venstra sidan, massan af folket lider. Kallen det republik eller monarki; folket lider, det är ett faktum. Folket hungrar och fryser. Eländet drifver det till brott eller laster, allt efter könets art. Hafven medlidande med folket, med det folket, som af Bagno beröfvas sina söner, af Lupanar sina döttrar. J hafven alltför många galerslafvar, alltför många fala qvinnor. Hvad bevisa två sådana rötsår? Att samhällskroppen har förskämd blod. I hållen här consilium vid den sjukas hufvudgärd. Sysselsätten er med sjukdomen. ) Det är bekant, att, i de deputerades kammare, vid diskussionen öfver svaret på ett trontal, en liflig strid uppstod mellan ministör och opposition, rörande valet af orden assurancei stället för certitude, i en fras, som angick Polens öde.