Dagens Nyheter – 12 februari 1869, sida 2

för att åstadkomma välbehöfliga reformer inom ie förenade rikenas kousulatväsen. Bet nya postkontoret på norrmalm, hvilket vi förat omnämnt, lär komma att förläggas till Hötorget, der den a. k. hö:orgskällarens forna lokal uti Lorichska huset berättas vara för ifrågavarande ändamål förbyrd. GCeneraldirehkhtörem Reocs åtekom i onsdagsafton från sin resa till Berlin. En orimlig tallförfottning. Af de i Götecborz under sistlidet år gjorda 28 beslag å olofligen irfördt gods voro 5 föranledda deraf, att det antållna godset ej varit uppfördt i fartygets miärkrula — Göteborgs hamnbevakniogsin .pektion bar deraf tagit sig anlednivg att i sin till genxeraltullstyrelsen iogifna årsberättel:e påpeka orimligheten afett stadgande, com förklarsr godz3 förserkadt af dylik orsak. Hanmviosp. yttrar härvid bland annat: När ett eller fiere koli: blifvit uteglömda vid upprättandet af märkrullan, så föranledes detta ofta af en ofrivillig förseelse, begången antingea af fartygets kommiiionär å lastringsorten ejler af fartygets skeppare eller styrman. Feict, som oftast förekommer å ångfartyg med regnuliera turor, kan i hvarje af dessa fall vara ganska trsäktligt, om man tager i betraktande don ofantliga skyndsambet, bvarmed lossringar och Jlastrivgar bedrifvas och numera måste bedrivas å dylika fartyg, hvilka nästan alltid åtagit sig förpligtelse att befordra pot. Viss:riigen bör ett ansvar finnas för ifrågavararde vraktiåterchet, mena detta bör ådömas skepparen å fartyget, till förekommanda af den försnillning, som lagstiftaren tänkt sig härmed vara åsyftad, ty nekas kan ej orimligheten af den nu gällande påföljden af varans konfiske-ing, då manicke geraa kan föreställa sig alt godsegaren häri kan hafva någon del. Såsom ru är förbållandet drabbar ansvaret i detta fall den oskyldige, afsändaren eller emot:agaren, hvaremot den felande sällan får vidkösnas ens obetydliga böter. Fröksebhöndernma I Skåne. I lördags dömdes vid Ljunits häradsrätt vå frälsebönder i Hunnestad utder Marsvinsholms gård att, för kontraktsbrott, afflytta från sina arrenderade hemman den 25 desres, hvarjemte den ene af des:a arrendatorer dömdes att i böer utgifra 75 rår för det han för ekat sitt urder arrendekontraktet tecknade namn. Ett betämlkligt projudikat. Förre ladufogden Jöns Jönsson, som tillhör Malmö samhälle, ingick i augusti månad 1867 ll fattigvården med begäran om fattigurderalöd för sig och sin hustru, förebärsnde såsom skäl, ait ban ej längre för sjuklighet kunde sig försörja. Af fattigvårdsstyretson auvisad rom å fattighuset, vägrade han att inflytta och fordrade i stället ett koataut understöd af 50 öre om dagen. Detta vägrade styrelsen, hvar på Jönsson klagade hos jänsstyrelsen, som godkände styrelsens beslut. Jönsson vände sig nu till kammarrättevr, scm förklarade styrelsens och kon. befhdes beslut npphäfda oci ålade Malmö fattigvård att till Jönsson och han: hustra ntbetala 50 öre om dagen från den 29 aug. 1867. Detta kammarrättens utag har, så orimligt det äa för de flesta kan synas, af högsta domstolen blifvit stadfä tadt; hvadan komrunen har måst vtbetala värmsra 300 rår. En jermvägsarbetare har til Nerikes Allehanda insändt följande lilla uppsats, mod matta Nan största tparsamhet börjakttagas: Styrel exa för statens j:rovägar har börjat tillämpa ofvanstående vackra kungsord, i det att den med detta års ingång uppsagt en mängd banvakimästare och jernvägsarbotare till flyttniag. Detta är visserligen vackert gjoråt af jernvägsstyrelsen — ty man bör så mycket som möjligt spara —; men ännu vackrare hade det varit, om den i och med detsamma afskedat åtminstono en del afingeniörerna vid statens jernvägar; ty det är faktiskt ådlagalagdt, att dessa uton någon risk kunna uadvaras. Deras största och eszentiiga arbete är att uppbära och qvittera ica ofta rundligt tilltagna löner. Att i dessa svåra arbotstider afskeda en mängd arbetere, som i alla afsocenden dock få göra skill för sin lön, men bibehålla en märgd öfverflödiga högre aflönade tjenstemän — en sådan åtgärd, säga vi, kan hvarken från sparsamhetens eller billighetens (i hade så när sagt rättvisans) synpunkt försvaras. Att det icke behöfves ett större antal ingeniörer vid en färdigbyggd jernväg, är så klart för hvar och en i facket hemmanstadd menni:ka, att derom icke är nödigt slösa många ord. Ett exempel härpå kan vara 1r0og. Nora—FErvalia jernväg har i